Örtagården

För att fira det nya året, och det nya decenniet, gick Ruben och Frasse ut och åt på restaurang. I anslutning till Östermalms Saluhall ligger Örtagården som på skylten i entrén stoltserar med stor vegetarisk middagsbuffe, med kött- och fiskalternativ, för 125 pix. Inklusive dessert! Rubens förväntningar låg på topp när de traskade in genom porten och följde skyltarna en trappa upp. Där fanns ännu en dörr och helt plötsligt kändes det som man kommit in i någons privata, och lite kyligt ljussatta trapphus. Framför dom fanns ett fönster med utsikt över saluhallen. Frasse undrade vart de skulle ta vägen nu, och de kikade oroligt omkring sig. Men så fick Ruben syn på en handskriven lapp på en dörr en halv trappa upp åt höger med det skrovliga meddelandet "Öppet/Open". "Det måste vara där" sa han och pekade.

När de kom in möttes de av en reception med en glupsk porslinsgris på disken, nästan lika stor som Ruben själv. "Ät först, betala när du går" lydde en skylt och de fortsatte in i lokalen. Middagsbuffén hade öppnat klockan fem - klockan var några minuter över och de verkade vara de första gästerna för kvällen. Lokalen kändes herrgård och i ett hörn stod en svart flygel. Väggarna var skära och randiga, och listerna mintgröna. Belysningen kall och lite dunkel. De skyndade mot de imponerande bufféborden för att kolla läget. Det fanns ett vegetarsikt bord, ett salladsbord, ett kaffe- och kakbord och en skänk med kött- och fiskrätter. "Det här ska nog bli trevligt" tänkte Ruben.

Frasse valde ett bord med en elljusstake och ett litet värmeljus. "Det känns ändå lite väl dunkelt här..." Ruben tyckte att Frasse var lite sjåpig och föreslog att de skulle testa maten. Frasse högg in på några stora köttfärsbiffar och en slev pasta med baconsås. Bredvid stod en uppmuntrande stor skål med parmesanost (eller något som smakade parmesanost) och Frasse begravde sin pasta med två slevar.
Ruben stack direkt iväg till det vegetariska bordet och botaniserade bland bön- och linsgrytor, dillstuvad potatis, falafel och kryddad bulgur. I en kantin låg knapriga plättar med skylten "Spenatplättar" och Ruben lassade på två fina exemplar. Sedan gick han till salladsbordet och hittade några intressanta röror bland råkost, keso och...grädde och sylt och vaniljsås? Vilken märkligt uppläggning. Ingen struktur. Och där på bänken ovanför den panerade kummelfilén stod en form med äppelkaka. Ruben studerade rummet kritiskt. Alldeles bredvid salladsbordet stod en frysdisk och doftade tidigt nittiotal, med ännu en handskriven lapp: "Glass ingår/Free Ice Cream". Han kikade ner i frysen där fyra halvfulla glasslådor i olika smaker skymtade i dunklet. De såg isiga ut. "Kom och sätt dig nu!" manade Frasse borta ifrån bordet.

Ruben högg in. Falafeln smakade lite väl milt men var både krispig på ytan och saftig inuti. Ruben doppade den i vitlökssås. Linsgrytorna smakade gott och det var skönt med kryddor som inte smakade Hermans för omväxlings skull. Men när han mumsade på en av spenatplättarna fylldes hela munnen av söt vaniljsmak och han insåg att den visst tillhört dessertsortimentet. Med lite hummus on the side funkade den dock som en intressant maträtt. "Märkligt hur de lagt upp maten" beklagade han sig. "Känns lite slarvigt." "Ja, utan kärlek och omtanke" instämde Frasse och tog ett bett på en brödbulle han hittat i en vänlig korg. Han blev genast besviken. "Torr som en skorpa på ytan, brödet har säkert legat där sedan lunch, illa täckt av en skrynklig liten handduk". Han smakade på sin biff istället. "Mmm, den här var i alla fall utsökt!"

Allt fler gäster hade strömmat till, och många tycktes vara utländska turister. När vännerna smaskat klart på huvudrätten gick de och spanade in dessertutbudet lite mer ingående. Utöver plättarna, pajen och glassen fanns ett berg med uppskuren sockerkaka i en sunkig plastpåse och ett fat med pepparkakor. Frasse skippade dom och hällde bara upp en kopp kaffe, som hade stått på plattan alldeles för länge. Ruben kände sig tvungen att testa spenatplättarna som det var tänkt med glass och grädde. Han skopade upp lite vaniljglass ur frysen och den var till hans förvåning inte alls isig, utan smakade helt okej.

Medan Frasse smuttade på sitt sura kaffe mumsade Ruben på sina plättar och såg hur personalen helt plötsligt började putsa den vinklade glasrutan ovanför salladsbuffén med hushållspapper. Han stelnade till, en klick grädde föll av skeden och landade på tallriken med en splatt. Det kunde ju ramla ner både smuts och pappersdamm i matskålarna. "Skandal!" tyckte han och meddelade Frasse som ändå tyckte att personalen varit väldigt trevliga mot dom i övrigt."Jo jo, men det där är ju inte helt smart" fortsatte Ruben skeptisk. "Nej, hit går vi inte igen!". Ruben skopade in de sista skedarna plätt och torkade sig om munnen med en servett.

På vägen ut enades de om att maten trots allt smakat gott överlag, men att hela restaurangen gett ett bortglömt intryck och känts ensligt på samma sätt som ett långvarigt strömavbrott. Örtagården kändes helt enkelt inte lika grönskande och fräsch som namnet gett sken av. "Nu kan i alla fall matåret bara bli bättre!" avslutade Frasse som en sann optimist.