Lagom runda köttbullar

Ruben pulsade med sina matkassar genom den kalla snön. Han hade virat dubbla halsdukar omkring sig och dragit ner mössan ordentligt över öronen. Det var julafton. Och framåt eftermiddagen skulle Rubens vänner Panda Pannband, Bosse och så Frasse Frys förstås, komma över på julmiddag.

Ruben nynnade en glad melodi för sig själv medan han blandade köttbullesmeten. Det lilla förklädet nådde precis runt hans mage. I ugnen trängdes en Jansson med en omelett och på spisen vilade en stor gryta varm rödkål. Ruben hade dukat inne i finrummet, med finporslinet, och ställt fram en flaska julmust vid varje plats. Tomteservetterna var vikta som små hattar, hembakade brödbullar låg i en liten korg på bordet och när som helst skulle vännerna ringa på dörrklockan. Det var bara köttbullarna kvar. Hela lägenheten luktade julmys och mat. Ruben kände sig lycklig och tänkte på Aladdin-asken han gömt i skåpet och på hur glada hans vänner skulle bli när han plockade fram den senare till julkaffet.

Så plingade det till och Ruben gick ut i hallen. Kollade genom det lilla kikhålet och log när han såg gänget stå där ute med paket i famnen. Han öppnade stolt dörren. "Välkomna!"

Framför Frasse stod en mycket vänlig tiger, så liten att Ruben inte sett honom i kikhålet. "Det här är Plutten" förklarade Frasse. "Han ska bo hos mig ett tag medan de stambyter hans lägenhet. Han är inte så stor i maten så jag tänkte att det var okej att han följde med ikväll." "Jag tog med glögg" sa Plutten och räckte fram en flaska. Vad trevligt tänkte Ruben. "Hej, det är jag som är Ruben" hälsade han och räckte fram sin knubbiga lilla hand.



Ju fler ju mysigare. Ruben ställde fram en till fintallrik och en till julmust. Plutten gillade julmust och öppnade genast sin flaska då de slagit sig ner.

Under middagen berättade Panda Pannband historier om sin semester i Paris och Bosse fotograferade med sin gamla Instamatic-kamera. Frasse tyckte köttbullarna var det godaste på julbordet och tog en tredje portion. "Utsökt! Precis lagom runda!" berömde han Ruben. Plutten nöjde sig med några sillsvansar och en ostmacka. Ruben tyckte själv att han lyckats ovanligt bra med laxpatén, som varit ett riktigt krångel att få räta på förra julen.

Efter middagen slog de sig ner i hörnsoffan, drack Pluttens glögg, tittade på granen och öppnade presenter. Ruben fick en stickad kofta som vännerna samlat ihop till. Och Ruben hade bakat kokosbollar i glasburkar som han dekorerat med glasfärg till var och en. "Ni får dela." ursäktade sig Ruben och räckte en burk till Frasse och Plutten som genast öppnade för att smaka. Ruben kände sig varm i magen över att ha så många fina vänner. Frasse mumsade glatt på sin andra kokosboll. "Utsökt!" log han mot Ruben. "Precis lagom runda!"

Sushibar Ting Ting

Det var kväll och Ruben satt och skumpade på bussen på väg till Stadsbiblioteket. Frasse väntade i hörnet vid 7-eleven. De skulle gå till Sushibar Ting Ting och Rubens mage tog ett glädjeskutt när han tänkte på de stora mättande sushibitarna Frasse utlovat. Han hade bara ätit en liten vaniljbulle på hela dagen. Ruben hade aldrig varit på Ting Ting förr och Frasse såg fram emot att få visa honom den mysiga lilla lokalen med den trevligaste personalen. Och så den gigantiska sushin så klart. De vandrade entusiastiskt upp längs Odengatan. Passerade Lindquists på vägen och stannade och tittade lite på budapestbakelserna i skylten innan de slank in på Ting Ting som låg alldeles intill.

Vännerna valde varsin 11-bitars "Samuraj" för 89 kronor som var en blandning av lite olika sushisorter. "Men jag är inte så förtjust i de där klumparna med ägg..." tillade Ruben medan kassörskan skrev ner hans beställning. "Nigirisarna." förtydligade Frasse. "Kan man få byta ut den mot en sån där rullsushi?" fortsatte Ruben. Det var inga som helst problem. "Personalen är verkligen trevlig här!", tänkte Ruben.

När de väntade på maten åt de varsin skål värmande misosoppa. "Gott!" tyckte Ruben som egentligen inte brukar gilla miso. Frasse förberedde inför måltiden och hämtade kniv och gaffel att äta med. "För att äta med pinnar krävs apfingrar!" sa han och blinkade mot Ruben. Sen fyllde han upp soja i de små faten och det vattnades i munnen på Ruben. Så kom den trevliga kassörskan med deras sushifat.

Ruben blev genast lite besviken. "Så stora är de ju faktiskt inte" invände han. Han hade romantiserat det hela i huvudet och drömt ihop något titaniskt. "Kanske inte, men de är väldigt välsmakande, och magen blir mätt på en portion!" hävdade Frasse bestämt och slurpade i sig en bit inlagd ingefära. "Kanske en isbjörnsmage." kontrade Ruben och blinkade mot Frasse. De mumsade och åt. Efter en stund behövde till och med Ruben hämta bestick för att dela vissa bitar med innan han kunde plocka dom smidigt med sina pinnar. Men när han ätit upp kände han sig fortfarande inte helt mätt och gick och tog en skål miso till.

Frasse klappade dock på sin nöjda mage och tittade ut genom fönstret bakom Ruben. Plötsligt insåg han att flingor börjat dala i gatljusen. "Ruben! Titta, det snöar!". Ruben vände sig om och kikade ut. Han blev glad i hela kroppen. Snö! Snö och välsmakande sushi!

Dharma

Det var en gråmulen decembertorsdag och Ruben var ute och promenerade längs med Valhallavägen. Termometern utanför hans fönster hade visat fem plusgrader och han hade inte tagit på sig mössan innan han gick hemifrån. Nu gick han och frös om öronen. Plötsligt började det dugga och Ruben skrynklade pannan. "Om dropparna ändå kunde falla som snö istället, och sprida lite julstämning i magen" filosoferade han. Pälsen började bli fuktig. Några meter bort längs husfasaden stod en plasttäckt byggställning och Ruben bestämde sig för att söka skydd under den.

Bakom plasten fanns en mycket oansenlig liten dörr, och ut klev en kvinna med två stiliga take away-kassar. En aptitretande vindpust nådde Rubens lilla näsa då hon passerade. Det fick honom att fundera - kanske var det så att han var lite hungrig. Ruben kände efter en stund. Restaurangen såg varm och inbjudande ut. Och jo, nu när han tänkte på det så skulle det nog sitta fint med en liten munsbit. Allt kändes genast mycket bättre.

Det var lunchtid och många gäster i den lilla restaurangen. Ovanför disken hängde en griffeltavla med menyn. Ruben kände efter i fickan där han samlat på sig lite växelpengar. Rätterna låg på mellan 75 och 109 kronor, men Ruben hittade bara en femma och två tior."Tar ni kort?" frågade han oroligt servitrisen som lugnade honom med ett leende. "Vill du beställa?" undrade hon. Ruben läste på tavlan. Det var mycket som lät gott. Han försökte se vad de andra gästerna åt och på bordet bredvid honom hade någon lämnat en halväten tallrik gul och kryddig mat. "Vad är det där för gott?" frågade han servitrisen och pekade. "Saffransbulgur med kyckling." Ruben nickade eftertänksamt. En herre längre in i lokalen hade ett fat kulskopat ris med kött och grönsaker. Det såg gott ut. "Mannen där borta i den blå skjortan..." frågade Ruben "...vad är det han har beställt?". Servitrisen log mot Ruben. "Det vet jag faktiskt inte." Det började bildas en liten kö bakom Ruben och han kände pressen att beställa. Han hade svårt att bestämma sig och föll för en Dagens mixwok. Lite av det ena och lite av det andra. Ruben betalade och gick och satte sig vid ett alldeles eget bord i ett hörn. (Ibland, när det är trångt, är det bra att vara en liten apa.) I lunchpriset ingick dryck och Ruben öppnade nöjt sin Coca Cola-burk, som gav i från sig ett tillfredsställande pys. Han hällde upp ett glas, smuttade och kände hur det pirrade skönt i halsen. I väntan på maten lät han blicken vandra runt i lokalen. Inredningen var orientalisk och mörk, men utan att kännas dunkel, exklusiv utan att kännas snobbig. Framför honom hängde en gedigen spegel med guldram. Ruben sträckte på sig för att försöka se sin egen spegelbild men skymtade sig bara som en liten mörk hårtuffs i ena hörnet.

Förvånansvärt snabbt kom kocken upp från köket en trappa ner med Rubens mat. Han blev glad när han såg att han också fått kulformat ris. Och på kanten låg en gyllenbrun liten brödbulle med vitlöksfyllning. Krispig utanpå och molnmjuk inuti. Ruben måste ta en tugga till innan han smakar på de två olika wokrätterna som ligger på varsin sida om riset: fläskfilé i limesås (med perfekt wokad broccoli) och kycklingfilé i pannangcurry (med bambuskott). Det smakade gott av vitlök och kryddor, men pannangcurryn brände lite på tungan och Ruben fyllde flera gånger på det urdruckna Cola-glaset med vatten ur karaffen som stod på bordet. Det var precis lagom mycket mat för en liten apa med stor aptit. Ruben sög upp de sista dropparna sås från tallriken med den sista biten vitlöksbröd och undrade om det kanske ingick kaffe på maten. Det gjorde det inte, men man kunde köpa till för 10 kronor. Det ville Ruben. "Och gärna en liten skvätt mjölk!" Ruben plockade upp en av tiorna ur fickan och fick snart en vid kopp skummande kaffe och en liten kanna mjölk. Ruben myste för sig själv och tänkte "Vilken fin dag det kan bli även fast det regnar och mössan ligger kvar hemma på hatthyllan..."