Dharma

Det var en gråmulen decembertorsdag och Ruben var ute och promenerade längs med Valhallavägen. Termometern utanför hans fönster hade visat fem plusgrader och han hade inte tagit på sig mössan innan han gick hemifrån. Nu gick han och frös om öronen. Plötsligt började det dugga och Ruben skrynklade pannan. "Om dropparna ändå kunde falla som snö istället, och sprida lite julstämning i magen" filosoferade han. Pälsen började bli fuktig. Några meter bort längs husfasaden stod en plasttäckt byggställning och Ruben bestämde sig för att söka skydd under den.

Bakom plasten fanns en mycket oansenlig liten dörr, och ut klev en kvinna med två stiliga take away-kassar. En aptitretande vindpust nådde Rubens lilla näsa då hon passerade. Det fick honom att fundera - kanske var det så att han var lite hungrig. Ruben kände efter en stund. Restaurangen såg varm och inbjudande ut. Och jo, nu när han tänkte på det så skulle det nog sitta fint med en liten munsbit. Allt kändes genast mycket bättre.

Det var lunchtid och många gäster i den lilla restaurangen. Ovanför disken hängde en griffeltavla med menyn. Ruben kände efter i fickan där han samlat på sig lite växelpengar. Rätterna låg på mellan 75 och 109 kronor, men Ruben hittade bara en femma och två tior."Tar ni kort?" frågade han oroligt servitrisen som lugnade honom med ett leende. "Vill du beställa?" undrade hon. Ruben läste på tavlan. Det var mycket som lät gott. Han försökte se vad de andra gästerna åt och på bordet bredvid honom hade någon lämnat en halväten tallrik gul och kryddig mat. "Vad är det där för gott?" frågade han servitrisen och pekade. "Saffransbulgur med kyckling." Ruben nickade eftertänksamt. En herre längre in i lokalen hade ett fat kulskopat ris med kött och grönsaker. Det såg gott ut. "Mannen där borta i den blå skjortan..." frågade Ruben "...vad är det han har beställt?". Servitrisen log mot Ruben. "Det vet jag faktiskt inte." Det började bildas en liten kö bakom Ruben och han kände pressen att beställa. Han hade svårt att bestämma sig och föll för en Dagens mixwok. Lite av det ena och lite av det andra. Ruben betalade och gick och satte sig vid ett alldeles eget bord i ett hörn. (Ibland, när det är trångt, är det bra att vara en liten apa.) I lunchpriset ingick dryck och Ruben öppnade nöjt sin Coca Cola-burk, som gav i från sig ett tillfredsställande pys. Han hällde upp ett glas, smuttade och kände hur det pirrade skönt i halsen. I väntan på maten lät han blicken vandra runt i lokalen. Inredningen var orientalisk och mörk, men utan att kännas dunkel, exklusiv utan att kännas snobbig. Framför honom hängde en gedigen spegel med guldram. Ruben sträckte på sig för att försöka se sin egen spegelbild men skymtade sig bara som en liten mörk hårtuffs i ena hörnet.

Förvånansvärt snabbt kom kocken upp från köket en trappa ner med Rubens mat. Han blev glad när han såg att han också fått kulformat ris. Och på kanten låg en gyllenbrun liten brödbulle med vitlöksfyllning. Krispig utanpå och molnmjuk inuti. Ruben måste ta en tugga till innan han smakar på de två olika wokrätterna som ligger på varsin sida om riset: fläskfilé i limesås (med perfekt wokad broccoli) och kycklingfilé i pannangcurry (med bambuskott). Det smakade gott av vitlök och kryddor, men pannangcurryn brände lite på tungan och Ruben fyllde flera gånger på det urdruckna Cola-glaset med vatten ur karaffen som stod på bordet. Det var precis lagom mycket mat för en liten apa med stor aptit. Ruben sög upp de sista dropparna sås från tallriken med den sista biten vitlöksbröd och undrade om det kanske ingick kaffe på maten. Det gjorde det inte, men man kunde köpa till för 10 kronor. Det ville Ruben. "Och gärna en liten skvätt mjölk!" Ruben plockade upp en av tiorna ur fickan och fick snart en vid kopp skummande kaffe och en liten kanna mjölk. Ruben myste för sig själv och tänkte "Vilken fin dag det kan bli även fast det regnar och mössan ligger kvar hemma på hatthyllan..."