Café Fix

Det var dags för Bosse och Ruben att göra Kungsholmen igen. Den här gången slank de in på Café Fix på S:t Eriksgatan.

Bosse hade haft en bedrövlig dag och ville unna sig något gott. Han valde ut en chokladbiskvi och en kopp grönt the. Ruben hade inte bestämd sig när han beställde utan improviserade lite. "En ost- och skinksmörgås...och en kopp...vitt the...och en...kanelbulle". Han kände sig spontan. Han gillade det. Expediten bad om 82 kronor och undrade om han skulle micra bullen lite. Det hade Ruben aldrig blivit erbjuden på café förr. "Trevligt, trevligt. Ja tack!"

De balanserade sina enorma thekoppar till ett ledigt bord inne i ett hörn, alldeles bredvid toaletten. (Vilket i efterhand inte var så smart eftersom den klassiska varma offentlig-toalett-odören av doftis och pumptvål puffade ut varje gång någon besökt den. Vilket hände många gånger. Dessutom verkade det vara problem med att spola då någon av gästerna fick be personalen om hjälp. Varken Ruben eller Bosse vågade själva testa faciliteterna. Det verkade också som om låset ibland kunde gå i baklås.)

Ruben var hungrig och smaskade raskt på sin smörgås och blev efter några tuggor tvungen att påminna sig själv om att uppleva innan han svalde. Det var gott och färskt mjukt bröd, och god smetig ost och salt skinka. Men tomaten var lite mjölig och smakade kylskåp. "Hur var biskvin?" frågade han med kinderna fulla av smörgås. Bosse kikade upp bakom sin stora thekopp och log. "God!"




Ruben nöp loss en bit av sin bulle. Den var fortfarande microljummen. Med minnen av bullar från Petite France och Saturnus är det svårt att inte bli besviken. Allt för kompakt, inte av smör utan av mjöl, och allt för smaklös. Det kan hända att Ruben ätit för hastigt men han kände sig plötsligt för mätt för att äta upp. En unik upplevelse för en matglad apa med moraliska invändningar mot att lämna allsköns mat på faten. Han frågade om Bosse kanske ville ha lite bulle. Det ville han inte. För Bosse hade ätit en hel biskvi, och någon måtta får det ändå vara. "Jo, det är klart" instämde Ruben och tog en bulltugga till. Han kände sig alldeles däst efteråt och fick skölja ner med lite vitt te ur den charmigt kantstötta (inte alls som på Salt) koppen. När han ätit upp hela bullen, och tömt hela thekoppen fick han lossa på snöret i mjukisbyxorna för att kunna andas obehindrat. "En liter the kan aldrig vara bra!" suckade han och gjorde en liten lös knut i midjan. Bosse log åt sin vän som aldrig kunde lära sig.

När de satt och smälte fikan sammanfattade de Fix med lagom priser, hjälpsam personal, god biskvi, tråkig bulldeg men trevlig atmosfär. Kommer kanske inte bli något favoritfik, men skulle de hamna här igen skulle de få en ganska trevlig stund. Det vanliga gamla problemet med för högt i tak för god samtalsakustik gäller även här, vilket är lika synd som vanligt när man ska prata med en god vän över en munsbit.

Bara Vi

Plutten såg inte mycket äldre ut än vanligt när Ruben mötte upp honom, Frasse, Bosse och Panda Pannband vid Skanstull. Trots det skulle hans födelsedag firas. Plutten hade bokat bord åt dem på Bara Vi på Skånegatan 59.

Ingen av vännerna hade varit där förut, men en gemensam bekant, finsmakaren Mulli Mullvad, hade rekommenderat den för födelsedagsmiddagar. Ruben gillade direkt den varma, hemtrevliga inredningen. Restaurangen låg på gatuplan och på våningen under hade de en mysig bar så att man enkelt kunde slinka ner efter middagen.

De tittade på menyerna länge. Plutten skulle firas med trerätters så det var många beslut som skulle tas. När servitrisen kom med blocket i handen för att ta deras beställningar var Ruben inte riktigt klar och började känna sig lite ängslig. Som tur var var de andra det och kunde uppehålla henne. Frasse tog en öl, Scampi Piri-Piri till förrätt och Lyxplanka till varmrätt. "Det där lät ju riktigt gott" tänkte Ruben och bläddrade i sin meny. Bosse beställde en Brödtallrik med tzatsiki till förrätt och Fläskytterfilé till huvudrätt. "Bröd är ju alltid smaskigt". Bosse och Panda Pannband delade på en flaska vitt. Panda valde Blandade charkuterier till förrätt och Skomakarlåda till huvudrätt. Plutten tog också Scampi Piri-Piri och lyxade till det med en Oxfilé Tournedos. "Oxfilé var det ju inte igår man åt..." tänkte Ruben och synade pastarätterna. Han kände sig äntligen nöjd när han tillslut tog en Grillad Halloumi och en Pasta Oxfilé. "Och Panacotta till dessert!" Servitrisen förklarade att det inte var dags att beställa dessert än, utan att de skulle ta maten först. Plutten räddade kvickt upp situationen genom att beställa in en flaska husets röda till honom och Ruben att dela på till oxköttet. När hon kom med flaskan fick Ruben smaka av och visa sina belevade vinavsmakarkonster: skvalpa på vinet, snuffa lite på ångorna, ta en klunk i munnen och andas in en liten vindpust och sedan svälja. "Det blir bra, det tar vi" nickade han åt servitrisen som log ömt mot honom.

Det tog lagom lång tid innan förrätterna serverades. Scampi Piri-Piri var riktigt gott, men starkt, och Frasse lät Ruben smaka en räkstjärt så att han kunde dela upplevelsen med honom och Plutten. Och Ruben bytte till sig lite bröd av Plutten i utbyte mot en av hans Halloumibitar. Alla enades om att förrätterna var till yttersta belåtenhet. Förväntningarna låg således på topp inför varmrätten.

Pandas skomakarlåda landade först på bordet, och Ruben kände hur det vattnades i munnen när han såg det mörka köttet och duchessemoset. Sen kom Frasses Lyxplanka. Den var mindre än vad Frasse väntat sig, men när han tog första tuggan mört oxkött och en klick mos med himmelsk bearnaisesås spelade det mindre roll.
Rubens pastaportion var mer än väl för hans lilla apmage och på tallriken låg en hel skål med parmesanost att fritt förfoga över. Det smakade krämigt och gott, och oxköttet var mört. Men Ruben gillar ost och la det mesta på toppen, vilket tyvärr innebar att det inte fanns så mycket ost kvar när han kom djupare ner i tallriken. Då saknade han lite sälta på såsen.

Pluttens Tournedos hade den vackraste uppläggningen. En oxfiléö vid kanten av en spegelblank rödvinssåssjö. Och en form med potatisgratäng vid sidan av för Plutten och Bosse att dela på.

När de ätit upp sina varmrätter hade det kommit ganska mycket folk till restaurangen och de två servitriserna hade säkert väldigt mycket att stå i för de tog inte längre någon notis om vännerna. Tillslut kom en av dem och dukade av och bad så hemskt mycket om ursäkt för att de fått vänta. Men sen fick de vänta lite mer. Det kom aldrig någon och tog deras dessertbeställning och de fick mycket tid över att begrunda att samma låtlista roterat i högtalarna för femte gången under kvällen. Tillslut kände Panda att han var tvungen att styra upp det hela och gick och sa till. Menyerna delades åter igen ut. Servitrisen kom med sitt block. Hon började med Ruben. "Panacotta väl?" log hon mot honom. Men Ruben hade hunnit ändra sig och valde den hembakade chokladkakan istället. Panda tog dock Panacottan. Och både Frasse och Plutten avrundade med varsin chokladtryffel "serverad på ett överraskande sätt". Bosses lilla mage var på tok för mätt för dessert så han nöjde sig med en kopp kaffe.

Först kom kaffet in. Det smakade gott. Godkänt. Sen kom rektangulära glasfat med tre fördjupningar till Plutten och Frasse. I ena fördjupningen låg en gräddklick med en physalis nedstucken i, och i den andra en gräddklick, en chokladmousseklick och lite tunt skivat äpple. I den tredje fördjupningen låg ingenting alls. Men servitrisen hade med sig en träask full av tryfflar där de fick välja varsin. Båda tog mörk choklad, som hon la på deras tallrikar med en tång. Det såg onekligen inte mycket ut för världen. Men smakade gott. Rubens dessert hade ungefär samma ingredienser men två tunna skivor chokladkladdkaka korslagda på tallriken istället för tryffel. Det var ingen smaksensation. En medelmåttig lite brödig konsistens. När Ruben såg Pandas panacotta visste han direkt att han valt fel. En len och passionsfruktig panacotta hade varit en perfekt och luftig avslutning på denna middag. Panda var nöjd. Ruben påminde sig själv om att man aldrig ska ändra sig.

Det hade varit en riktigt fin kväll så när som på den långa väntan mellan huvudrätt och dessert. Den fick dem att känna sig bortglömda och drog ner upplevelsen. Men servitrisen hade ändå varit väldigt trevlig. Så de dricksade lite lagom.
Efter middagen var klockan runt elva och Ruben kände sig sömnig och lite däst av chokladkakan. Plutten, Panda och Bosse ville gå vidare ner i baren för att softa men Frasse skulle upp och jobba tidigt nästa morgon och tänkte bege sig mot tunnelbanan. Ruben bestämde sig för att hänga på honom. De sa hejdå till vännerna. Och grattis till Plutten.

Den lördagsstökiga Södernatten var ljummen och Ruben och Frasse tog en promenad till Slussen där de hoppade på gröna linjen mot Vällingby. Hela resan hem satt Ruben och myste med sin mätta mage. Han skulle sova gott den natten.