Bosse hade haft en bedrövlig dag och ville unna sig något gott. Han valde ut en chokladbiskvi och en kopp grönt the. Ruben hade inte bestämd sig när han beställde utan improviserade lite. "En ost- och skinksmörgås...och en kopp...vitt the...och en...kanelbulle". Han kände sig spontan. Han gillade det. Expediten bad om 82 kronor och undrade om han skulle micra bullen lite. Det hade Ruben aldrig blivit erbjuden på café förr. "Trevligt, trevligt. Ja tack!"
De balanserade sina enorma thekoppar till ett ledigt bord inne i ett hörn, alldeles bredvid toaletten. (Vilket i efterhand inte var så smart eftersom den klassiska varma offentlig-toalett-odören av doftis och pumptvål puffade ut varje gång någon besökt den. Vilket hände många gånger. Dessutom verkade det vara problem med att spola då någon av gästerna fick be personalen om hjälp. Varken Ruben eller Bosse vågade själva testa faciliteterna. Det verkade också som om låset ibland kunde gå i baklås.)
Ruben var hungrig och smaskade raskt på sin smörgås och blev efter några tuggor tvungen att påminna sig själv om att uppleva innan han svalde. Det var gott och färskt mjukt bröd, och god smetig ost och salt skinka. Men tomaten var lite mjölig och smakade kylskåp. "Hur var biskvin?" frågade han med kinderna fulla av smörgås. Bosse kikade upp bakom sin stora thekopp och log. "God!"
Ruben nöp loss en bit av sin bulle. Den var fortfarande microljummen. Med minnen av bullar från Petite France och Saturnus är det svårt att inte bli besviken. Allt för kompakt, inte av smör utan av mjöl, och allt för smaklös. Det kan hända att Ruben ätit för hastigt men han kände sig plötsligt för mätt för att äta upp. En unik upplevelse för en matglad apa med moraliska invändningar mot att lämna allsköns mat på faten. Han frågade om Bosse kanske ville ha lite bulle. Det ville han inte. För Bosse hade ätit en hel biskvi, och någon måtta får det ändå vara. "Jo, det är klart" instämde Ruben och tog en bulltugga till. Han kände sig alldeles däst efteråt och fick skölja ner med lite vitt te ur den charmigt kantstötta (inte alls som på Salt) koppen. När han ätit upp hela bullen, och tömt hela thekoppen fick han lossa på snöret i mjukisbyxorna för att kunna andas obehindrat. "En liter the kan aldrig vara bra!" suckade han och gjorde en liten lös knut i midjan. Bosse log åt sin vän som aldrig kunde lära sig.
När de satt och smälte fikan sammanfattade de Fix med lagom priser, hjälpsam personal, god biskvi, tråkig bulldeg men trevlig atmosfär. Kommer kanske inte bli något favoritfik, men skulle de hamna här igen skulle de få en ganska trevlig stund. Det vanliga gamla problemet med för högt i tak för god samtalsakustik gäller även här, vilket är lika synd som vanligt när man ska prata med en god vän över en munsbit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar