Hurry Curry

Ruben skulle gå på bio med Bosse. Samma kväll hade ett hiskligt snöoväder dragit in från öst. Marken var blöt och täckt av modd, och fukten trängde in i Rubens kängor. Det var en timme kvar tills de skulle mötas upp på Sergelbiografen och Ruben vandrade planlöst mellan de torraste platser han kunde hitta tills han hamnade utanför Hurry Curry - restaurangen som ligger vägg i vägg med Indiska vid Hötorget. Kanske hade de varm chokladmjölk på menyn? Ruben hade inte tackat nej till en kopp! Han fällde ihop sitt lilla paraply och skakade av det innan han klev in i den eldiga lokalen. Framme vid glasdisken lyste gula smoothies som lyktor och det vattnades i Rubens mun när han studerade bakverken som stod runtomkring. Men Ruben skulle inte ha något sådant idag - det var varm-choklad-väder ute och för 35 kronor fick han en gigantisk kopp. Servitrisen skummade omsorgsfullt mjölken innan hon blandande med chokladen, sprutade över generöst med grädde och pudrade med kakao. Och så stack hon ner en vacker sked att röra med. Ruben kände sig nästan lite stolt när han bar sin stora kopp till ett fönsterbord.


Ruben smuttade på sin kopp och kikade på människorna utanför fönstret. Grädden var väldigt söt men Ruben gillade det. Och mjölken precis lagom varm. Blomsterhandlarna på torget plockade ihop sitt stånd och var tvungna att slå ner snö från tältduken med kvastar. "Och här sitter jag och dricker choklad. Lyckost mig!" Han fiskade upp lite grädde med skeden, tittade sig omkring i lokalen och bestämde sig för att han gillade det här stället. Här tänkte han nog fika fler gånger, eller kanske ta sig en bit mat rentav. Middagsgästerna vid bordet intill hade beställt indiska rätter som serverades på roliga metallbrickor med gropar i. Priserna låg mellan 89 och 129 kronor kunde Ruben läsa på griffeltavlan vid ingången. Det var rimliga priser för en applånbok.

När klockan närmade sig sex drack Ruben upp och traskade vidare mot biografen, med en liten chokladbrun mjölkmustasch på överläppen.

Friday's

Det var inte många dagar sedan Rubens och Frasses besök på Marion's Gastro Diner. Ruben och Panda Pannband skulle på Dramaten och se Mannen i ormskinnsjackan. De kom båda med kurrande magar och en timme kvar till insläpp. Alldeles intill tunnelbanan låg ett Friday's. Där hade Ruben aldrig ätit. Panda hade varit på Friday's över hela världen och sa att det inte var något märkvärdigt alls, men att det kanske vore passande med en liten burgare innan teatern. Ruben längtade efter den salta hamburgersmaken han blivit snuvad på helgen innan.

Men tiden var knapp och de förhörde sig med personalen om huruvida det ens var möjligt att beställa, bli serverad och betala notan och ändå hinna till teatern. De var väldigt tillmötesgående och vännerna fick förstklassig och effektiv service. De beställde in varsin ostburgare för 139 kronor som snart stod på bordet.

Ruben blev besviken över att brödet inte hade sesamfrön. Panda Pannband hävdade bestämd att det ska det heller inte vara på ostburgare. Ruben tyckte oavsett att det hade smakat mycket godare med frön. När det gällde biffen var den godare och saltare än på Marion's, men pommesen lika mjuka. Om än gott kryddade. Hela uppläggningen var oinspirerad och det fanns ingen dressing på burgaren. Men sämst var ändå lokalen. En stökig, kylig och ödemörk atmosfär med dålig akustik. Vid vissa bord hölls det barnkalas, och på andra fyllefest. Ruben mådde nästan lite dåligt och andades lättad ut då de betalat och gått. Nästa gång han befinner sig i kvarteren kring Östermalmstorg med 139 kronor på fickan och en kurrande mage är han övertygad om att han kommer gå någon annanstans för att mätta den.

Marion's Gastro Diner

Ett ömsesidigt hamburgersug förenade Ruben och Frasse denna novemberlördag. Stockholms gator var åter mörka och snölösa, alla klockor hade helgen innan dragits tillbaka en timme och kvällen överraskade därför extra tidigt. Strax efter fem möttes de upp under det lysande T:et vid Hötorgets tunnelbanestation och knallade in på Marion's Gastro Diner. Det var Panda Pannband som tipsat om detta ganska nyöppnade ställe som förenade koncepten bowling och amerikansk mat i en lockande 50-talspaketering. Ruben blev positivt överraskad då de efter att ha passerat två halvstojiga våningsplan med barer och bowlingbanor tillslut klev in på dinern på våning 3. Här var det lugnt, väldukat och förväntningarna fyllde luften kring vännerna. I stereon spelades tidstypisk musik på precis lagom behaglig volym. Rubens och Frasses besök var lika lagom spontant så de hade inte bokat bord innan, men den trevliga restaurangvärdinnan såg ut ett bord för två som skulle vara ledigt två timmar framöver. Det passade ju utmärkt!

Det fanns flera typer av bord i olika delar av lokalen. Längs med ena kortsidan fanns rundade bås med läderklädda soffor av den typ Ruben bara sett i filmer från USA. I en av dem satt ett blandat sällskap med barn och vuxna, och vid ett långbort längs med fönsterväggen satt ett gäng tonåringar med sina föräldrar - och kanske även deras föräldrar. Ruben fick känslan av att Marion's var ett populärt ställe för familjemiddagar. Och det var säkert vanligt att man startade med någon timme bowling på någon av våningarna under.

Rubens och Frasses bord låg inhyst i väggen och rymde bara två personer. De fick varsin liten, men tjock, indexerad menypärm och bläddrade direkt upp fliken "Sandwiches & Burgers". De beställde in varsin "Bacon & Cheddar Burger" à 165 kronor.

En servitör ställde fram en liten bricka fylld med såsflaskor på bordet - ketchup, chilisås, amerikansk "fransk" senap, HP-sås och Worcestershiresås. Det kändes väldigt "diner". Vatten behövde man inte ens be om, utan en karaff kom automatiskt. Vännerna var så väluppassade att de knappt lade märke till hur alla saker hamnade på bordet. Till förknapring serverades några brödskivor och en underbar färskost med limesmak. När brödet tagit slut råkade Frasse äta upp resten av färskosten med smörkniven. "Hoppsan!"

Ruben kunde se in till kocken i köket. Han hade vit hög kockmössa på sig. Det gjorde Ruben glad och han fantiserade om hamburgaren han snart skulle få av honom. Medan de väntade fortsatte de att bläddra i den kvarlämnade menypärmen och studerade dessertutbudet. "Åh Cheese Cake!" sa Frasse. "Åh Valhronachoklad-kladdkaka!" kontrade Ruben. Kanske skulle man slå på stort och beställa in lite dessert sen? "Om man orkar..." tillade Frasse som precis fått syn på de två tallrikar som en servitris balanserade i deras riktning. "Jag hoppas det ska smaka!" sa hon och log medan hon ställde ner dem framför vännerna. Ruben tittade lyckligt på sin tallrik. En gigantisk hamburgare reste sig dryga decimetern upp från fatet, och vackert bruna hemmafriterade pommes frites med skal låg vid sidan av med den obligatoriska saltgurkan och en liten skål med coleslaw. Och hamburgerbrödet var överraskande nog grovt och såg matigt ut.

Frasse högg in i sin burgare, tuggade och log. "225 gr US Prime Nebraska Beef Burger" citerade han nöjt från menyns beskrivning. Ruben hade så små händer och var tvungen att angripa sin burgare med kniv och gaffel. Till sin förvåning blev han genast besviken på biffen. Den var tjock, stor och kompakt och smaken påminde om det skolmatsbespisningar brukar kalla för "Järpar, sås och potatis". Det var inte äckligt heller, bara inte vad han väntade sig för 165 kronor. Frasse förstod inte alls vad han pratade om och fortsatte att mumsa. Allt annat som gömde sig mellan de båda brödhalvorna var kreativt och välsmakande - men var någonstans var osten? Och pommes fritesen var alldeles för mjuka. Ruben saltade lite extra. Han orkade faktiskt inte äta upp hela sin burgare och gav bort sin sista fjärdedel till Frasse, som då tyckte att den inte smakade riktigt samma som hans gjort - "Kanske hade kockmössan blandat ihop biffarna?" Föga troligt, men det skulle ju förklara vännernas skilda smakupplevelser av sina hamburgare.

Egentligen var de båda två för mätta för dessert, men efter en liten vilopaus bestämde de sig för att de ville få smaka de läckerheter som de fantiserat om tidigare. Medan Frasse lånade toaletten (där det spelades musik och var föredömligt rent) beställde Ruben in en Cheese Cake till honom och en Chocolate Shock Cherry åt sig själv. Och två koppar kaffe som hann komma till bordet lagom med Frasse. Båda desserterna gick på 105 kronor styck, och var värda varenda krona. Underbara och generösa! Ruben kände ett varmt välbehag när den exklusiva chokladen smälte på tungan och Frasses Cheese Cake var fruktig utan att bli för söt. Men kaffet var i blaskigaste laget, om än serverat i hotta koppar. Vännerna funderade på om det kanske hörde till det amerikanska konceptet?

När de betalat notan och kommit ut i friska luften kunde de i alla fall enas om att servicen varit vaken och personalen lika välklädd som den amerikanska 50-talsinredningen. Sammanfattningsvis var bara atmosfären på Marion's Gastro Diner nog för att ge den här kvällen ett högt betyg. Och de var övertygade om att de skulle återvända dit någon dag, men kanske beställer Ruben inte en hamburgare då, och kanske skippar de kaffet.