Café Mariaberget

Regnet låg i luften men Ruben och Panda Pannband begav sig ändå ut på söndagspromenad längs Söders knotiga klippor och gömda bakgator. På Skinnarviksberget ställde sig Ruben på tå och kikade efter Vällingby. Inga konturer kändes bekanta och Ruben gick snart efter Panda som börjat traska ner mot gångvägen igen. De gick ner och nosade på Söder mälarstrand innan de vände upp mot Monteliusterassen. Ruben kastade häggkonfetti framför dem och äppelblommor kittlade Pandas öron - våren kunde trots det kyliga vädret inte mer än kallas sommar.

Med ett vidsträckt Stockholm framför näsorna stod de sedan en stund och andades in sommarkänslor. Innan Panda påminde Ruben om att det kanske kunde vara dags att äta en bit fika. Café Mariaberget låg alldeles bakom dem och luktade bakverk. "Vilket sammanträffande!"

Varken Ruben eller Panda hade fikat där förut men båda två kände ganska snabbt att de nog skulle återvända dit fler dagar. En varm röd lokal med mysig och avslappnad atmosfär, befolkad av en och annan mysig avslappnad bebis med mysigt avslappnade päron. På väggarna ställdes det ut tavlor och bakom disken stod en trevlig man och tog emot vännerna. Framför honom fanns ett lagom litet utbud av surdegsmackor, sallader och bakverk. Bakverken såg hemtrevliga ut och Ruben stod och valde mellan flera olika extra lockande kreationer innan han bestämde sig för äppelkaka med vaniljsås. Det ville Panda också ha. De generösa kakbitarna lades på stora vackra fat och värmdes en stund innan de fick sällskap av en flytande härlig vaniljsås. De beställde in varsin stor kopp te och slog sig ner vid ett hörnbord. Ruben började känna sig ganska mysig och avslappnad själv och tanken slog honom att hit skulle han återvända ensam någon dag när han kände att han ville umgås med sig själv.



Panda tog en bit av kakan, dippade den i såsen och smakade högtidligt. Ruben hade höga förväntningar på kakan och var nyfiken på vännens utlåtande. "Gott" sa Panda. "Bara gott?" tänkte Ruben och högg in på sin kaka. Då kom han ihåg att "gott" är ett ord som kan rymma väldigt mycket. Alla hederliga fikasmaker som kardemumma, kanel, äpple och vanilj samsades i hans mun. Och den ljumna kakan hade perfekt konsistens, saftig även innan man doppat den i såsen. De hela rostade nötterna på toppen tyckte Ruben var ett snilledrag.

När de ätit upp filosoferade Ruben kring hur svårt det skulle bli att välja en annan kaka vid nästa besök, nu när han visste att det fanns en av Stockholms godaste äppelkakor att gå miste om. Men han misstänkte samtidigt att fler av caféets bakverk kunde komma att kvala in på "en av Stockholms godaste"-listan. Några bord bort blev två kvinnor serverade varsin lunchsallad och Panda tyckte det såg alldeles förträffligt trevligt ut. Ruben höll med och kom att tänka på konceptet sommarluncher med spontan dessert - så som det kan bli på ställen man trivs med att inte lämna.

När vännerna kom ut från caféet, stärkta och glada, sprack de tunga molnen upp ett slag, och solen värmde deras små ryggar när de traskade vidare på kullerstenarna. Söndagspromenader blir inte mycket finare än så.

Fang Yuan Shi Wu

"Dumpling...pling, pling!" Ruben smakade på ordet - han hade alltid gillat det. Och det var något vänligt över själva konceptet, ett litet degknyte. Han hade bläddrat i kokböcker, sett dem ätas i filmerna och på sistone hade han läst i tidningen att dumplings var det nya svarta. Men han hade aldrig smakat själv, och var därför mer förväntansfull än vanligt inför middagen den dag då Panda följde med honom till Fang Yuan Shi Wu på Bondegatan 58. En alldeles nyöppnad filial till ett populärt dumplingställe på Östgötagatan.

En oansenlig liten dörr öppnade upp till en väldigt speciell restauranglokal. Enkla bord och stolar i prydliga rader fyllde det lilla rummet och asiatisk sval konst prydde väggarna. Längst in i ena hörnet stod en liten bänk med en kassapparat. Ruben tänkte på campingplatser, personalrum och lekstugan han lekt affär i när han var liten. En gullig liten kvinna log välkomnande och visade dem till ett bord intill fönstret där det stod en vacker blombukett i en grumlig förvaringsburk av plast (Ruben läste på blomkortet som hängde i att någon önskade ägarinnan lycka till med nya restaurangen). Ruben gillade redan det här stället. Medan de slog sig ner gick kvinnan och hämtade två kopierade A4-ark med menyn. Ett charmigt handskrivet blad med rubriken "Ett ställe för bara dumpling". Under listades de 12 olika dumplingsfyllningarna man kunde välja bland. Ruben frågade kvinnan hur många dumplings det ingick i varje portion. "17 stycken" sa hon och fortsatte glatt när hon såg glimten i Rubens ögon "...man ska bli mätt!" Ruben log tillbaka mot den söta kvinnan som förklarade att man fick blanda hur man ville mellan de olika fyllningarna. Sedan lämnade hon dem att se över menyn ifred.

Ruben läste noga. Det fanns dumplings med räkor, fisk, fläsk, ägg...allt! Han bestämde sig tillslut för att hålla en ganska rak linje så här första gången och beställde in hälften "Biff och purjolök" och hälften "Grönsaksmix". Panda körde helt vegetariskt med "Grönsaker och glasnudlar". Innan maten fick man ta te från en bänk som löpte längs inre väggen. Utbudet var varierat med alltifrån genuint asiatiska gröna lösbladstéer till svarta smaksatta från Willys. Här kunde man även ta kaffe, vatten, bestick och fluorocerande orange ätpinnar. Det här stället blev bara bättre och bättre. Med varsin stor kopp jasminte satt de sedan i godan ro och sög in atmosfären medan de väntade på sin mat. På baksidan av menyn fanns en berättelse om kinesisk matkultur och Fang Yuan Shi Wus koncept - att alla ska ha råd att äta god och nyttig, vällagad mat. Ruben blev glad av lappen och vek ihop den och stoppade den i byxfickan.

De var båda riktigt hungriga efter en lång arbetstisdag och lyckan blev total när den gulliga kvinnan efter precis lagom lång tid ställde ner två små svarta pyttar framför dem. Fyllda till bredden med söta små klumpar. Allt kändes så exotiskt när Ruben skulle få smaka sin första dumpling. Han fyllde två små fat med soja och vinäger. Och så fanns det chilisås med jordnötter i ett krus på bordet. Han fyllde ett litet fat med det också - så att han hade alla möjligheter när han plockade upp sin första dumpling med de orange ätpinnarna. Han valde att smaka just den neutral utan att doppa i någonting. Det var en med grönsaker - det smakade spenat, koriander och...Ruben visste inte vad, men det var gott. Nästa doppade han i vinäger - det gav en helt ny dimension åt smaklökarna. Och den tredje doppades i soja så att den smakade som sushi.


Panda hade förvånande nog, som den världsvana nalle han var, inte heller ätit dumplings förut och de kände båda att de hittat en kulinarisk skattkista (trots att den nu blivit på modet).

Betalningen skedde efter maten i en liten kortmaskin vid kassapparaten, och Ruben blev förvånad över den nätta summan på 65 kronor som drogs från hans kort. Kocken kikade ut bakom ett tygdraperi från köket och vännerna tackade henne hjärtligt för den goda maten. Hon log samma ödmjuka leende som kvinnan som serverat dem - sedan följdes de ända till dörren där de önskades välkomna åter. När de vandrade vidare i kvällen längs söders gator enades de om att det kändes som att de precis varit på besök hos en god vän. En vän som bjudit in dem i sitt hem och med omtanke serverat dem en närande måltid. Vilken fin vän att ha!