En oansenlig liten dörr öppnade upp till en väldigt speciell restauranglokal. Enkla bord och stolar i prydliga rader fyllde det lilla rummet och asiatisk sval konst prydde väggarna. Längst in i ena hörnet stod en liten bänk med en kassapparat. Ruben tänkte på campingplatser, personalrum och lekstugan han lekt affär i när han var liten. En gullig liten kvinna log välkomnande och visade dem till ett bord intill fönstret där det stod en vacker blombukett i en grumlig förvaringsburk av plast (Ruben läste på blomkortet som hängde i att någon önskade ägarinnan lycka till med nya restaurangen). Ruben gillade redan det här stället. Medan de slog sig ner gick kvinnan och hämtade två kopierade A4-ark med menyn. Ett charmigt handskrivet blad med rubriken "Ett ställe för bara dumpling". Under listades de 12 olika dumplingsfyllningarna man kunde välja bland. Ruben frågade kvinnan hur många dumplings det ingick i varje portion. "17 stycken" sa hon och fortsatte glatt när hon såg glimten i Rubens ögon "...man ska bli mätt!" Ruben log tillbaka mot den söta kvinnan som förklarade att man fick blanda hur man ville mellan de olika fyllningarna. Sedan lämnade hon dem att se över menyn ifred.
Ruben läste noga. Det fanns dumplings med räkor, fisk, fläsk, ägg...allt! Han bestämde sig tillslut för att hålla en ganska rak linje så här första gången och beställde in hälften "Biff och purjolök" och hälften "Grönsaksmix". Panda körde helt vegetariskt med "Grönsaker och glasnudlar". Innan maten fick man ta te från en bänk som löpte längs inre väggen. Utbudet var varierat med alltifrån genuint asiatiska gröna lösbladstéer till svarta smaksatta från Willys. Här kunde man även ta kaffe, vatten, bestick och fluorocerande orange ätpinnar. Det här stället blev bara bättre och bättre. Med varsin stor kopp jasminte satt de sedan i godan ro och sög in atmosfären medan de väntade på sin mat. På baksidan av menyn fanns en berättelse om kinesisk matkultur och Fang Yuan Shi Wus koncept - att alla ska ha råd att äta god och nyttig, vällagad mat. Ruben blev glad av lappen och vek ihop den och stoppade den i byxfickan.
De var båda riktigt hungriga efter en lång arbetstisdag och lyckan blev total när den gulliga kvinnan efter precis lagom lång tid ställde ner två små svarta pyttar framför dem. Fyllda till bredden med söta små klumpar. Allt kändes så exotiskt när Ruben skulle få smaka sin första dumpling. Han fyllde två små fat med soja och vinäger. Och så fanns det chilisås med jordnötter i ett krus på bordet. Han fyllde ett litet fat med det också - så att han hade alla möjligheter när han plockade upp sin första dumpling med de orange ätpinnarna. Han valde att smaka just den neutral utan att doppa i någonting. Det var en med grönsaker - det smakade spenat, koriander och...Ruben visste inte vad, men det var gott. Nästa doppade han i vinäger - det gav en helt ny dimension åt smaklökarna. Och den tredje doppades i soja så att den smakade som sushi.
Panda hade förvånande nog, som den världsvana nalle han var, inte heller ätit dumplings förut och de kände båda att de hittat en kulinarisk skattkista (trots att den nu blivit på modet).
Betalningen skedde efter maten i en liten kortmaskin vid kassapparaten, och Ruben blev förvånad över den nätta summan på 65 kronor som drogs från hans kort. Kocken kikade ut bakom ett tygdraperi från köket och vännerna tackade henne hjärtligt för den goda maten. Hon log samma ödmjuka leende som kvinnan som serverat dem - sedan följdes de ända till dörren där de önskades välkomna åter. När de vandrade vidare i kvällen längs söders gator enades de om att det kändes som att de precis varit på besök hos en god vän. En vän som bjudit in dem i sitt hem och med omtanke serverat dem en närande måltid. Vilken fin vän att ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar