Stockholms Glass- och Pastahus

Panda och Ruben möttes upp för att äta tillsammans vid middagstid en solig tisdag i augusti. Det regnade också och Ruben gick varsamt under utstickande tak för att inte blöta ner sina sommarsandaler. På den blågrå himlen över Östermalm tecknades en stor regnbåge. "Livet är bra härligt!" sa Panda och så stod de och såg på den en stund.


Sen gick de vidare till Stockholms Glass- & Pastahus intill Tessinparken. Ruben mindes att han köpt en god glass där för flera år sedan, då han varit nyinflyttad. Och en ovanligt sömnig morgon hade Ruben passerat och köpt med sig en take away-kaffe (serverat med en liten biscotti till) vilket piggat upp honom. Men maten hade ingen av dem smakat förut. Det skulle bli spännande. De hade pizza, pasta och sallader på menyn. Ruben var lite sugen på pizza men kände att det var läge att testa deras pasta, när de nu valt att kalla sig för pastahus. Han gillade deras upplägg där man själv fick välja vilken (hemmagjord & färsk) pasta man ville kombinera med vilken sås. Panda tog spenatskruvar med currysås och Ruben valde en penne pasta med Carbonara. 75 kronor/st tyckte de var en hygglig prislapp.

De satte sig på uteserveringen under en skyddande markis och blev strax severade varsin liten salladstallrik till "förrätt" - en trevlig liten överrsakning. Den var god och Ruben var hungrig. Och de behövde inte vänta mycket längre på sina pastatallrikar heller. Ruben hade inte ätit Carbonara förut men kunde ändå direkt avgöra att det var en dåligt tillagad måltid. Smaklös, blaskig sås, pasta som kändes tung i munnen och smaklös den också. Den råa äggulan smetade bara ihop sig med det andra och skapade inga kontraster. Tjocka bitar fläsk som Ruben nästan satte i halsen. "Det här var apäckligt!" Han var mycket besviken. Panda liknade sin currypasta med en färdig frysrätt. Men de tuggade på.

När de ätit upp var de lite kaffesugna, men ville inte stanna kvar på den tråkiga uteserveringen som färgats extra grå av den tråkiga matupplevelsen. Stämningen kändes mer regnig då de vandrade därifrån mot Fältöversten i jakt på kondiskaffe. Klockan hade hunnit bli ganska sent och Thelins hade stängt för dagen, men McDonalds var öppet och behagligt folktomt. En kaffe och en "McFlurry-Ballerina Kladdkaka" på topp höjde humöret. Gott! Men de var överens om att Stockholms Glass- och Pastahus säkert var duktigare på glass än på pasta och att det kanske kan hända sig så att de svänger förbi på en lättare fika under någon annan regnbåge.