De goda vännerna möttes upp halv sju inne i den nyvakna staden och tultade med kurrande magar längs Vasagatan.
"Här är det!" utbrast Frasse entusiastiskt och stannade till utanför en inglasad hotellentré. En man med portfölj hastade ut ur de automatiska dörrarna och Ruben och Frasse passade på att slinka in. I en automatisk dörrs ögon är en apa och en liten isbjörn mycket lätta att missa. En frukostvärd kan vara mer skarpsynt och Ruben erlägger en avgift på 360 kronor i receptionen för att kunna mätta två små magar (180 kronor/mage).
Matsalen är svagt upplyst. Inuti taklamporna finns en skog. Ruben gillar skogen och tänker att det här kommer bli en fin måltid. De slår sig ner i ett mer avskilt hörn. Vid några andra bord sitter människor från andra länder och pratar på språk varken Ruben eller Frasse förstår. På deras tallrikar ligger färgglada fruktbitar tillsammans med smörgåsar som får det att vattnas i munnen på Ruben som förväntansfullt smyger fram för att spana in buffén.
I anslutning till restaurangköket står tre lagom stora skålar trevligt fyllda med äggröra, stekta korvar och knaprig bacon. "Korv!" tänker Ruben och småler för sig själv. Han luktar på brödet och känner sig lite besviken. Han hade hoppats på en ångande nygräddad knubbig ciabatta men finner bara för-perfekt-formade-för-sitt-eget-bästa-kuvertbröd och fyrkantiga limpor. Han skär en tunn skiva limpa och plockar på sig några korvbitar. Det är två sorters korvar blandade i små stumpar. De glänser. Ruben är glad.
På väg till kaffebordet kikar han in bordet i mitten där det finns olika sorters köttiga pålägg, ostar, tomat, gurka,paprika, och fruktbitar. Fil, yoghurt, tinade en-gång-frysta bär, cornflakes, russin, fröer, en tråkig oinspirerad müsli, och små portionsglas med röd smoothie festligt upplagda i en rostfri skål med krossad is. "Spännande!" tänker Frasse Frys och lastar upp lite is på sin tallrik och ger Ruben en busig blick. De fnissar i samförstånd och Frasse tar sedan ett litet glas smoothie som visar sig smaka mycket tråkigare än den ser ut. Ruben passerar ett fat med små muffinsar och gör en mental note till senare: "En sån ska jag ha till kaffet!"
De första tuggorna smakar salt och gott - på limpskivan har Ruben brett ett tjockt lager Philadelphiaost och omsorgsfullt toppat med baconskivor. En bufféklassiker. Frasse tar en klunk gott kaffe och konstaterar att äggröran smakar precis lagom mycket ägg. När de tömt sina första tallrikar spanar de mot bufféborden igen och Ruben upptäcker en skål med jordnötssmör. Han måste hålla tillbaka infallet att stoppa ner sin lilla aptumme i skålen för att provsmaka. Så kommer en servitris ut med ett fat ångande nygräddade croissanter. Ruben norpar en och måste bolla den mellan sina händer
för att inte bränna sig. Frasse rostar en brödskiva och brer på smör och marmelad. Det är en fest och portionerna avlöser varandra. Tillslut är Rubens mage full och han måste ta en paus medan Frasse hugger in på en knäcke med kaviar och ost. Efter bara några minuter har Ruben börjat återhämta sig och han minns plötsligt de där muffinsarna. Men när han tittar mot bordet är de försvunna. Först intalar han sig själv att det säkert snart kommer ut en sådan där trevlig servitris med påfyllning. Men det kommer inga fler. Ruben känner sig lite besviken. Frasse tycker det är lika bra, för Ruben borde tänka på att inte äta så mycket sött. Av för mycket sött blir man för mycket tjock. Ruben känner sig inte mindre besviken för det och de lämnar hotellet i tystnad.

"Jag tyckte inte det var frukostmysigt där..." mumlade Frasse efter en stund då de promenerade vidare mot Norra bantorget. "..för mycket design, för lite..." "...mys!" filkade Ruben in. "Och en muffins till kaffet hade jag verkligen sett fram emot..."
Frasse föreslog då att de skulle gå bort till Lindquists konditori på Odengatan. Ruben gillade den idén och blev genast gladare igen. Någon timme senare satt de och mumsade på varsin prinsessbakelse. Frasse bjöd den här gången - det är hederliga priser på Lindquists, och så har de tavlor med kungafamiljen på väggarna. "Mindre design, mer mys!" skålade vännerna och kände sig varma i magen. Vilken bra start på dagen!
Sött som socker.
SvaraRaderaMen Lindquists är ju inte så roligt det heller. Och inte vet de hur man gör... hmm... vad heter de nu... pecanwienerbröd, kanske? Lika ofrasigt som bullar. Återanvänder antagligen degen. Nej, bättre än Lindquists finns definitivt - kanske t.o.m på Odengatan där närmre Sveavägen på de där mindre ställena. Ja, baske mig om inte Coffee House eller vad den heter är bättre. Lite hippt kanske, och inte gammeldags, men Lindquists är liksom mer... gammelslitet?
Hej å hå...