Empati

Ruben tog en spontan måndagslunch med Frasse på Empati vid Medborgarplatsen - en kurdisk/turkisk restaurang som Frasse ätit lammgryta på med sina arbetskollegor. På tunnelbanan på väg mot stan hade Ruben suttit och drömt om köttspett och goda röror. Vid Söderhallarna mötte han upp en glad Frasse som visade vägen till restaurangen. Den låg lite gömd på en lugn tvärgata bredvid torget, och Ruben hade aldrig haft en tanke på att leta efter en restaurang där. En vacker mosaik prydde entrén och Ruben fick en bra känsla i magen. Det kändes ännu bättre när de klivit in, som att komma in i någons hem. Mattor på golven, frodiga krukväxter i fönstren och lokalen var vinklad vilket gav två mindre rum i rummet. Trots att klockan bara var halv tolv var det många lunchgäster i restaurangen men det fanns ändå gott om plats över för en liten isbjörn och en liten apa.

De kunde se kolgrillen bakom disken när de beställde och det vattnades i Rubens mun. Han ögnade igenom lunchmenyn med alla köttiga spetten, men de kostade dryga hundralappen och Ruben kände på något sätt att han måste vara lite ekonomisk ändå. De erbjöd dagens för 85 kronor och Ruben frågade nyfiket vad det var. "Stekt lammfärs med ägg" svarade den vackra servitrisen. Ruben tyckte ägg kändes malplacerat och inte så spättigt. Frasse bestämde sig snabbt för en Mezetallrik och Ruben blev inspirerad och beställde in en likadan.

Vid ett litet buffébord stod en skål med en vacker rödkålssallad och en liten korg fylld av varma bröd med kalonjifrön. De tog för sig och slog sig ner vid ett fönsterbord. De hann knappt börja äta förrän en vänlig äldre man kom in med deras mat.
Ruben har alltid gillat ordet "Mezetallrik" men har alltid beställt in såna på ställen där man själv får peka ut de olika mezerätterna. Han hade förväntat sig något köttigt och kanske något degbaserat och blev därför besviken när det serverades en tallrik som bara bestod av olika kalla röror och gurkskivor med en liten bulgurhög i mitten. Vännerna tittade på varandra. Frasse blev genast lite orolig. "Jag ska ju jobba hela dagen!" Skulle han verkligen stå sig?

Ruben lyfte sina bestick och smakade på hommusen. "Mmmm, gott!" Han tog en gurkbit och doppade i tzatsikin. Han blev snabbt glad igen. "Jättegott!". Den ena goda röran avlöste den andra. Ruben doppade sitt nybakade bröd i rörorna och varvade med rödkålssalladen som var friskt syrlig. Frasses skepsis avtog snart också och han gick för att hämta mer bröd och mer sallad. De pekade och mmm:ade tillsammans och var snart överens om att det var de godaste röror de smakat på mycket länge.

Efter maten fick man ta kaffe eller te med mjölk. Ruben gick och hämtade två koppar kaffe. Det luktade ljuvligt och var förvånansvärt gott för att vara bryggkaffe-från-buffébord.

För Mezetallriken i sig kändes prislappen på 95 kronor lite magstark (hade man lagt till någon tia eller två hade man dessutom fått sig något köttigt), men i kombination med den fantastiska salladen, brödet och det goda kaffet var det en mycket prisvärd och mättande lunch. Suktandet efter kött, som de båda trots allt kände, gjorde dem bara ännu mer övertygade om att de ville äta här igen. Något spett från kolgrillen...kanske med lax? Eller lammfärs? Innan de skiljdes åt utanför entrén läste de igenom kvällsmenyn som fanns på ett plakat utanför dörren - vackra ord att bygga drömmar kring!