Pizzeria Vedugnen i Alvik

När Ruben i sin ungdom bott i mindre svenska städer hade pizza varit en smak han gått och längtat efter i dagar och något han njutit varje tugga av när han åt. Men sedan Ruben flyttade till Stockholm har han inte upplevt en enda riktigt tillfredsställande pizza. "Använder pizzabagarna här sämre recept? Eller är det så att jag växt ifrån pizzasmaken?" Oron växte inom honom.

Frasse hade tidigare i veckan lunchat pasta på en pizzeria i Alvik som han tyckte kändes lovande, och en solig lördagseftermiddag bestämde sig Ruben och Frasse för att testa. De var båda lika hungriga när de klev in på tegelbruna Pizzeria Vedugnen i Alvik. Det satt bara två gäster inne i lokalen och bagarna hade det lugnt men Frasse bedyrade att under lunchtid hade det varit fullsatt och sprudlande trevligt.

Vännerna visste redan på förhand vilka pizzor de ville ha eftersom de suttit och drömt dagen innan med en menyfolder Frasse norpat vid sitt tidigare besök. Ruben hade fastnat för Nr.15 - "Ortolana" med tomat, mozzarella, grillad paprika, grillad zucchini, grillad aubergin, färska tomater, färska champinjoner och svarta oliver medan Frasse beställde in en Nr. 31 - "Bressola" med tomat, mozzarella, lufttorkad oxfilé, svartpeppar, ruccola och parmesanost.

Medan de väntade slog de sig ner intill ett av de stora välvda fönstren och smaskade på pizzasallad som man kunde lassa upp i små klara glasskålar från en serveringsvagn. Det fanns pizzadegsbröd också men det såg lite övergivet ut i sin korg och Ruben väntade hellre på pizzan. "Under lunchrusningen var de nybakta och varma" konstaterade Frasse lite besviket och tuggade på sin kalla lilla brödstump. Salladen var dock väldigt god. Perfekt pizzasallad i både krispighet, oljighet och smak.

Snart kom en av bagarna ut med deras pizzor. De såg riktigt fina ut. Frasses grön av ruccolasalladen och Rubens färggrann med sina grillade grönsaker.


Ruben blev glad när han tänkte på att han skulle få äta den om bara något ögonblick. Han skar en liten trekantsflik (det fanns pizzaslicers att låna i en korg också, men Ruben körde med kniv och gaffel) som han åt med händerna. Det var generöst med mozzarellaost och smakade friskt av grillad paprika, men Ruben kunde direkt konstatera att den där pizza-kicken inte skulle infinna sig den här gången heller. Någon smakdimension fattades.
Frasse, som flera gånger filosoferat med Ruben i ämnet, kände heller ingen pizza-kick. Men det var gott på ett annat sätt och lyckligast var de när de vek sina pizzabitar och åt dem dubbla.


Pizzerian var väldigt trevlig att sitta och äta på. Den hade en vänlig atmosfär med en liten vedugn i tegelväggen där pizzorna bakades. "Jag gillar det här stället!" sa Frasse. Man hade prytt väggarna med hyllor med olivoljor men utan att glömma att hänga upp en obligatorisk pizzeria-TV. "Jag med. Vi går tillbaka någon dag och beställer något klassiskt som en Capricciosa" tyckte Ruben och hoppades innerligt att han inte växt ifrån pizza.