Lagom runda köttbullar

Ruben pulsade med sina matkassar genom den kalla snön. Han hade virat dubbla halsdukar omkring sig och dragit ner mössan ordentligt över öronen. Det var julafton. Och framåt eftermiddagen skulle Rubens vänner Panda Pannband, Bosse och så Frasse Frys förstås, komma över på julmiddag.

Ruben nynnade en glad melodi för sig själv medan han blandade köttbullesmeten. Det lilla förklädet nådde precis runt hans mage. I ugnen trängdes en Jansson med en omelett och på spisen vilade en stor gryta varm rödkål. Ruben hade dukat inne i finrummet, med finporslinet, och ställt fram en flaska julmust vid varje plats. Tomteservetterna var vikta som små hattar, hembakade brödbullar låg i en liten korg på bordet och när som helst skulle vännerna ringa på dörrklockan. Det var bara köttbullarna kvar. Hela lägenheten luktade julmys och mat. Ruben kände sig lycklig och tänkte på Aladdin-asken han gömt i skåpet och på hur glada hans vänner skulle bli när han plockade fram den senare till julkaffet.

Så plingade det till och Ruben gick ut i hallen. Kollade genom det lilla kikhålet och log när han såg gänget stå där ute med paket i famnen. Han öppnade stolt dörren. "Välkomna!"

Framför Frasse stod en mycket vänlig tiger, så liten att Ruben inte sett honom i kikhålet. "Det här är Plutten" förklarade Frasse. "Han ska bo hos mig ett tag medan de stambyter hans lägenhet. Han är inte så stor i maten så jag tänkte att det var okej att han följde med ikväll." "Jag tog med glögg" sa Plutten och räckte fram en flaska. Vad trevligt tänkte Ruben. "Hej, det är jag som är Ruben" hälsade han och räckte fram sin knubbiga lilla hand.



Ju fler ju mysigare. Ruben ställde fram en till fintallrik och en till julmust. Plutten gillade julmust och öppnade genast sin flaska då de slagit sig ner.

Under middagen berättade Panda Pannband historier om sin semester i Paris och Bosse fotograferade med sin gamla Instamatic-kamera. Frasse tyckte köttbullarna var det godaste på julbordet och tog en tredje portion. "Utsökt! Precis lagom runda!" berömde han Ruben. Plutten nöjde sig med några sillsvansar och en ostmacka. Ruben tyckte själv att han lyckats ovanligt bra med laxpatén, som varit ett riktigt krångel att få räta på förra julen.

Efter middagen slog de sig ner i hörnsoffan, drack Pluttens glögg, tittade på granen och öppnade presenter. Ruben fick en stickad kofta som vännerna samlat ihop till. Och Ruben hade bakat kokosbollar i glasburkar som han dekorerat med glasfärg till var och en. "Ni får dela." ursäktade sig Ruben och räckte en burk till Frasse och Plutten som genast öppnade för att smaka. Ruben kände sig varm i magen över att ha så många fina vänner. Frasse mumsade glatt på sin andra kokosboll. "Utsökt!" log han mot Ruben. "Precis lagom runda!"

Sushibar Ting Ting

Det var kväll och Ruben satt och skumpade på bussen på väg till Stadsbiblioteket. Frasse väntade i hörnet vid 7-eleven. De skulle gå till Sushibar Ting Ting och Rubens mage tog ett glädjeskutt när han tänkte på de stora mättande sushibitarna Frasse utlovat. Han hade bara ätit en liten vaniljbulle på hela dagen. Ruben hade aldrig varit på Ting Ting förr och Frasse såg fram emot att få visa honom den mysiga lilla lokalen med den trevligaste personalen. Och så den gigantiska sushin så klart. De vandrade entusiastiskt upp längs Odengatan. Passerade Lindquists på vägen och stannade och tittade lite på budapestbakelserna i skylten innan de slank in på Ting Ting som låg alldeles intill.

Vännerna valde varsin 11-bitars "Samuraj" för 89 kronor som var en blandning av lite olika sushisorter. "Men jag är inte så förtjust i de där klumparna med ägg..." tillade Ruben medan kassörskan skrev ner hans beställning. "Nigirisarna." förtydligade Frasse. "Kan man få byta ut den mot en sån där rullsushi?" fortsatte Ruben. Det var inga som helst problem. "Personalen är verkligen trevlig här!", tänkte Ruben.

När de väntade på maten åt de varsin skål värmande misosoppa. "Gott!" tyckte Ruben som egentligen inte brukar gilla miso. Frasse förberedde inför måltiden och hämtade kniv och gaffel att äta med. "För att äta med pinnar krävs apfingrar!" sa han och blinkade mot Ruben. Sen fyllde han upp soja i de små faten och det vattnades i munnen på Ruben. Så kom den trevliga kassörskan med deras sushifat.

Ruben blev genast lite besviken. "Så stora är de ju faktiskt inte" invände han. Han hade romantiserat det hela i huvudet och drömt ihop något titaniskt. "Kanske inte, men de är väldigt välsmakande, och magen blir mätt på en portion!" hävdade Frasse bestämt och slurpade i sig en bit inlagd ingefära. "Kanske en isbjörnsmage." kontrade Ruben och blinkade mot Frasse. De mumsade och åt. Efter en stund behövde till och med Ruben hämta bestick för att dela vissa bitar med innan han kunde plocka dom smidigt med sina pinnar. Men när han ätit upp kände han sig fortfarande inte helt mätt och gick och tog en skål miso till.

Frasse klappade dock på sin nöjda mage och tittade ut genom fönstret bakom Ruben. Plötsligt insåg han att flingor börjat dala i gatljusen. "Ruben! Titta, det snöar!". Ruben vände sig om och kikade ut. Han blev glad i hela kroppen. Snö! Snö och välsmakande sushi!

Dharma

Det var en gråmulen decembertorsdag och Ruben var ute och promenerade längs med Valhallavägen. Termometern utanför hans fönster hade visat fem plusgrader och han hade inte tagit på sig mössan innan han gick hemifrån. Nu gick han och frös om öronen. Plötsligt började det dugga och Ruben skrynklade pannan. "Om dropparna ändå kunde falla som snö istället, och sprida lite julstämning i magen" filosoferade han. Pälsen började bli fuktig. Några meter bort längs husfasaden stod en plasttäckt byggställning och Ruben bestämde sig för att söka skydd under den.

Bakom plasten fanns en mycket oansenlig liten dörr, och ut klev en kvinna med två stiliga take away-kassar. En aptitretande vindpust nådde Rubens lilla näsa då hon passerade. Det fick honom att fundera - kanske var det så att han var lite hungrig. Ruben kände efter en stund. Restaurangen såg varm och inbjudande ut. Och jo, nu när han tänkte på det så skulle det nog sitta fint med en liten munsbit. Allt kändes genast mycket bättre.

Det var lunchtid och många gäster i den lilla restaurangen. Ovanför disken hängde en griffeltavla med menyn. Ruben kände efter i fickan där han samlat på sig lite växelpengar. Rätterna låg på mellan 75 och 109 kronor, men Ruben hittade bara en femma och två tior."Tar ni kort?" frågade han oroligt servitrisen som lugnade honom med ett leende. "Vill du beställa?" undrade hon. Ruben läste på tavlan. Det var mycket som lät gott. Han försökte se vad de andra gästerna åt och på bordet bredvid honom hade någon lämnat en halväten tallrik gul och kryddig mat. "Vad är det där för gott?" frågade han servitrisen och pekade. "Saffransbulgur med kyckling." Ruben nickade eftertänksamt. En herre längre in i lokalen hade ett fat kulskopat ris med kött och grönsaker. Det såg gott ut. "Mannen där borta i den blå skjortan..." frågade Ruben "...vad är det han har beställt?". Servitrisen log mot Ruben. "Det vet jag faktiskt inte." Det började bildas en liten kö bakom Ruben och han kände pressen att beställa. Han hade svårt att bestämma sig och föll för en Dagens mixwok. Lite av det ena och lite av det andra. Ruben betalade och gick och satte sig vid ett alldeles eget bord i ett hörn. (Ibland, när det är trångt, är det bra att vara en liten apa.) I lunchpriset ingick dryck och Ruben öppnade nöjt sin Coca Cola-burk, som gav i från sig ett tillfredsställande pys. Han hällde upp ett glas, smuttade och kände hur det pirrade skönt i halsen. I väntan på maten lät han blicken vandra runt i lokalen. Inredningen var orientalisk och mörk, men utan att kännas dunkel, exklusiv utan att kännas snobbig. Framför honom hängde en gedigen spegel med guldram. Ruben sträckte på sig för att försöka se sin egen spegelbild men skymtade sig bara som en liten mörk hårtuffs i ena hörnet.

Förvånansvärt snabbt kom kocken upp från köket en trappa ner med Rubens mat. Han blev glad när han såg att han också fått kulformat ris. Och på kanten låg en gyllenbrun liten brödbulle med vitlöksfyllning. Krispig utanpå och molnmjuk inuti. Ruben måste ta en tugga till innan han smakar på de två olika wokrätterna som ligger på varsin sida om riset: fläskfilé i limesås (med perfekt wokad broccoli) och kycklingfilé i pannangcurry (med bambuskott). Det smakade gott av vitlök och kryddor, men pannangcurryn brände lite på tungan och Ruben fyllde flera gånger på det urdruckna Cola-glaset med vatten ur karaffen som stod på bordet. Det var precis lagom mycket mat för en liten apa med stor aptit. Ruben sög upp de sista dropparna sås från tallriken med den sista biten vitlöksbröd och undrade om det kanske ingick kaffe på maten. Det gjorde det inte, men man kunde köpa till för 10 kronor. Det ville Ruben. "Och gärna en liten skvätt mjölk!" Ruben plockade upp en av tiorna ur fickan och fick snart en vid kopp skummande kaffe och en liten kanna mjölk. Ruben myste för sig själv och tänkte "Vilken fin dag det kan bli även fast det regnar och mössan ligger kvar hemma på hatthyllan..."

Latte on the go

Efter besöket på Hermans vaknade minnen om sommartider. Hur de hängt längs muren och sett ut över staden som nyss blivit deras.

Hermans

En pastapenna där, en klick hummus där, någon mjuk limpskiva med en rejäl klick smör. Det var över en buffétallrik med den varma Söderbrisen blåsande i pälsen som Ruben höjde sitt isvatten mot Frasse och sa "Du, jag tror vi håller på att bli vänner!". Det var sommar då. Det var "gå 2 betala för 1". Ännu en sommar har passerat och snart är det jul.

Det började med ett velande längs Götgatans lyktor och människor-en-fredagkvälls-brus. Frasse ville ha en latte och Ruben drömde om vinterns första lussebulle. Fiken var fulla av stök och knök och vännerna vandrade omkring någon timme i jakt på ett lagom mysigt kondis. De hade svårt att komma överens och plötsligt fick Ruben något lurigt i blicken. "Det kurrar i min mage, och jag tror inte en lussebulle gör tricket." Mer än så behövde inte sägas och Frasse sken upp över förslaget. De genade via Kocksgatan, förbi Tjärhovsplan och skuttade förväntansfullt upp för trappan till Fjällgatan. Det var längesedan sist - en vegetarisk Hermansbuffé.

De smyger ner i restaurangens valv och det luktar genast jul. Glöggrytan står på bänken och de kikar in mot buffébordet. De stora limporna ligger i sitt fat. Riset har blandats med russin och skållad mandel. Och julbuffén till ära står en rund fin röd kula julost längst ner på salladsskänken. De sliter sig från skålarna och grytorna för att gå och betala för sig. Frasse tittar lite oroligt på griffeltavlan med kvällens erbjudanden. "188 kronor för Meny 1! Julpriser!" Ruben berättar att han jobbat lite extra den här månaden och att han gärna bjuder på buffén ikväll. Den idén gillar Frasse.

Sedan tar de varsin tallrik och börjar plocka i salladsskålarna. Många spännande sorters röror och geggor. Fin vegetarisk senapssill gjord på äggplanta, en söt sallad på grönkål och mandelflarn och en ostig blomkålslåda med pumpafrön. Och många vörtlimpskivor med smör och julost. De är så lyckliga! Det är buffé och de fyller sina tallrikar igen. Frasse känner sig lite besviken över att det inte är mer jul över varmrätterna än vad det är. Men snart kommer det in en kantin med hemmarullade vegfärsbollar och varm paprika. Och i en annan skål ligger en pytt på torkade katrinplommon och quornbitar. Och man kan ju alltid breda sig en macka till. Med fet och god julost!

Mätta, mycket mätta, sitter de sedan och pratar fina minnen i den välvda lilla lokalen över varsin kopp söt glögg. "Vill du ha en kaka på maten?" undrar Frasse som gärna bjuder tillbaka lite. "Du får välja vilken du vill!" Ruben funderar lite. Sedan ler han. De smyger ut till disken och kikar i sortimentet. Ruben vet att deras Belgiska chokladtårta är bland det godaste man kan gotta sig med men får syn på en spännande Nöt-Choco-kaka som han beslutar sig för. Frasse tar en syltgrotta. Sedan mumsar dom. Ruben tänker för sig själv att han är lite besviken på sin nöt- och chokladkaka. Den smakar lite torrt, som att den legat framme hela dagen och samlat damm. Men han säger inget till Frasse som ju bjudit. När man har en vän som Frans Frys spelar en torr kaka mindre roll.

Nordic Light Hotel & Lindquists konditori

Ruben har en kakburk full med pengar. Frans kallar den magisk. Det händer då och då, oftast då Ruben har obetalda skulder till Frans, att Ruben plockar ut slantar ur burken och "bjuder" Frans på frukostbuffé. I måndags hände just det.

De goda vännerna möttes upp halv sju inne i den nyvakna staden och tultade med kurrande magar längs Vasagatan.

"Här är det!" utbrast Frasse entusiastiskt och stannade till utanför en inglasad hotellentré. En man med portfölj hastade ut ur de automatiska dörrarna och Ruben och Frasse passade på att slinka in. I en automatisk dörrs ögon är en apa och en liten isbjörn mycket lätta att missa. En frukostvärd kan vara mer skarpsynt och Ruben erlägger en avgift på 360 kronor i receptionen för att kunna mätta två små magar (180 kronor/mage).

Matsalen är svagt upplyst. Inuti taklamporna finns en skog. Ruben gillar skogen och tänker att det här kommer bli en fin måltid. De slår sig ner i ett mer avskilt hörn. Vid några andra bord sitter människor från andra länder och pratar på språk varken Ruben eller Frasse förstår. På deras tallrikar ligger färgglada fruktbitar tillsammans med smörgåsar som får det att vattnas i munnen på Ruben som förväntansfullt smyger fram för att spana in buffén.

I anslutning till restaurangköket står tre lagom stora skålar trevligt fyllda med äggröra, stekta korvar och knaprig bacon. "Korv!" tänker Ruben och småler för sig själv. Han luktar på brödet och känner sig lite besviken. Han hade hoppats på en ångande nygräddad knubbig ciabatta men finner bara för-perfekt-formade-för-sitt-eget-bästa-kuvertbröd och fyrkantiga limpor. Han skär en tunn skiva limpa och plockar på sig några korvbitar. Det är två sorters korvar blandade i små stumpar. De glänser. Ruben är glad.
På väg till kaffebordet kikar han in bordet i mitten där det finns olika sorters köttiga pålägg, ostar, tomat, gurka,paprika, och fruktbitar. Fil, yoghurt, tinade en-gång-frysta bär, cornflakes, russin, fröer, en tråkig oinspirerad müsli, och små portionsglas med röd smoothie festligt upplagda i en rostfri skål med krossad is. "Spännande!" tänker Frasse Frys och lastar upp lite is på sin tallrik och ger Ruben en busig blick. De fnissar i samförstånd och Frasse tar sedan ett litet glas smoothie som visar sig smaka mycket tråkigare än den ser ut. Ruben passerar ett fat med små muffinsar och gör en mental note till senare: "En sån ska jag ha till kaffet!"

De första tuggorna smakar salt och gott - på limpskivan har Ruben brett ett tjockt lager Philadelphiaost och omsorgsfullt toppat med baconskivor. En bufféklassiker. Frasse tar en klunk gott kaffe och konstaterar att äggröran smakar precis lagom mycket ägg. När de tömt sina första tallrikar spanar de mot bufféborden igen och Ruben upptäcker en skål med jordnötssmör. Han måste hålla tillbaka infallet att stoppa ner sin lilla aptumme i skålen för att provsmaka. Så kommer en servitris ut med ett fat ångande nygräddade croissanter. Ruben norpar en och måste bolla den mellan sina händer
för att inte bränna sig. Frasse rostar en brödskiva och brer på smör och marmelad. Det är en fest och portionerna avlöser varandra. Tillslut är Rubens mage full och han måste ta en paus medan Frasse hugger in på en knäcke med kaviar och ost. Efter bara några minuter har Ruben börjat återhämta sig och han minns plötsligt de där muffinsarna. Men när han tittar mot bordet är de försvunna. Först intalar han sig själv att det säkert snart kommer ut en sådan där trevlig servitris med påfyllning. Men det kommer inga fler. Ruben känner sig lite besviken. Frasse tycker det är lika bra, för Ruben borde tänka på att inte äta så mycket sött. Av för mycket sött blir man för mycket tjock. Ruben känner sig inte mindre besviken för det och de lämnar hotellet i tystnad.



"Jag tyckte inte det var frukostmysigt där..." mumlade Frasse efter en stund då de promenerade vidare mot Norra bantorget. "..för mycket design, för lite..." "...mys!" filkade Ruben in. "Och en muffins till kaffet hade jag verkligen sett fram emot..."
Frasse föreslog då att de skulle gå bort till Lindquists konditori på Odengatan. Ruben gillade den idén och blev genast gladare igen. Någon timme senare satt de och mumsade på varsin prinsessbakelse. Frasse bjöd den här gången - det är hederliga priser på Lindquists, och så har de tavlor med kungafamiljen på väggarna. "Mindre design, mer mys!" skålade vännerna och kände sig varma i magen. Vilken bra start på dagen!

Frukost

Det är morgon hemma hos Ruben. Det är kallt. Han ligger i sängen med det lilla täcket uppdraget ända till halsen. Nedanför tittar hans små aptår fram. Han fryser och tänker för sig själv: "Att det ska vara så besvärligt att hitta något som håller mina fötter varma om nätterna".

Han sätter sig upp på sängkanten, lite korvigt och ihopsjunket. Han är trött. Han tänker: "Jag behöver nog lite frukost för att kunna tänka smart igen."

Du hittar Ruben i Stockholm på bloggkartan.se!