Äntligen - Petite France!

Det hade hunnit bli ännu en lördag, och Ruben gjorde ännu ett försök att visa Bosse Petite France. Den här gången sågs de klockan två vid Fridhemsplan, och sedan gick de bland solbadande fasader till bageriet. Utanför på trottoaren ringlade sig en lång kö av bröd- och bullsugna och Ruben blev genast orolig för att de skulle misslyckas med sina fikaambitioner ännu en gång. Men kön gick förvånande kvickt. Många skulle bara köpa med sig godbitar hem och det fanns till och med något bord över inne i caféet.

Ruben balanserade en kopp kaffe, en rostad Croissant med mandelmassefyllning och en liten Pistagemacarong på sin bricka. På Bosses låg också en Macarong, med vanilj- och citronsmak, och en Pain au chocolat med en enorm kopp the. Bosse gillade Pain au chocolats.

Ingen av vännerna hade smakat Macaronger förut men båda två hade hört mycket gott om dessa små bakverk. 15 kronor styck kostade de hos Petite France och fanns i ett dussintal pastellfärgade smaker. En fröjd för ögat. Högtidligt förde Bosse sin lilla gula blanka marängskapelse till munnen. Ruben försökte simultant att bita i sin. Och det mjuka, sega, frasiga – allt på en gång nådde deras små tungor. Det smakade riktigt gott. Och riktigt sött. Nu förstod han varför Macaronger var så små. En lagom munsbit till kaffet, för såna som är lagom. Ruben var sällan lagom och kände sig glad för att det fortfarade låg en croissant och väntade på tallriken. Samtidigt kände han att han var på väg att växa upp. Han hade börjat lära sig att sötsaker alltid är godast i måttliga mängder. "Då håller man njutningen på topp!". Den lilla livsnjutaren Bosse, som insett detta för längesedan log åt Rubens insikter.

När de fikat klart tog de en promenad längs Norr Mälarstrand. De tittade ut över staden, ut över vattnet som kluckade och kastade glada solreflexer. ”Nu har våren äntligen kommit hit!” suckade Bosse.


Ruben kände det också. På väg till stan hade han sett folk i shorts på väg till fotbollsmatcher, och en kajak hade rundat klipporna vid Kristineberg. Nu skulle det snart bli sommar igen…

Östermalms Korvspecialist

Enligt Panda Pannband skulle det finnas en kiosk med underbar korv på Östermalm dit direktörer vallfärdade under lunchen. Men Panda Pannband har många berättelser att berätta och ibland tror Ruben att han bara hittar på. "Vad är det som är så speciellt med just den korven då?" undrade Ruben en kväll. "Den är tysk, kryddig och mättande och serveras med surkål i baguette!" sa Panda entusiastiskt. Ruben tyckte det började låta som en bra historia och föreslog att Panda skulle bjuda med honom dit någon gång så att han fick smaka själv.

En onsdagskväll skulle Ruben och Panda gå på teater på Dramaten med några av Pandas vänner. Och eftersom deras kurrande magar behövde mättas innan föreställningen passade det ju utmärkt att äta varsin tysk korv.

Vid Nybrogatan 55, inklämd mellan Posten och Riksrevisionen, stod den, Östermalms Korvspecialist. En liten oansenlig kiosk på hjul, karossen dekorerad med målade björkar. Griffeltavlorna fyllda av wurstar att välja bland, med färgpluppar som indikerade respektive korvs hetta. För 50 kronor serverades de i en halv baguette med surkål och sås. Ruben tog en mild Alpenwurst och det gjorde Panda också. Det fanns två små utemöbler vid husfasaden intill så att vännerna kunde slå sig ner medan de väntade på sina korvar. Korvmästaren skulle ropa när det var färdigt. Rubens förväntningar låg på topp, och solen sken på hustaken ovanför dem.

Plötsligt ropade en kvinna i kön i vännernas riktning. "Ursäkta, men har ni beställt korv?" Väckta ur dagdrömmerier och fantasier hade de inte hört korvmästaren, så nu fick hon medla. "Ojojoj". Ruben skyndade bort till luckan och fick den varma baguetten i sina små händer. Det luktade ljuvligt. Brödet hade aptitretande grillränder på utsidan, och han kunde se lite surkål sticka upp bakom den tjocka korven.

Alpenwurst var väldigt mild och lagom salt, en svenne-korv, och det knäppte i skinnet när Ruben bet. "Mmm" turades han och Panda om att säga under sina första smakbitar. Det hände något fint när det lite frasiga brödet mötte surkålen och tomatsåsen som var i. "En riktigt god korv!" tyckte Ruben och Panda log, glad över att ha fått visa Ruben en av Stockholms matskatter.

En man i kavaj och solglasögon passerade deras bord på trottoaren med en rykande korv i handen. "Han fick två korvar i sin!" utbrast Ruben och pekade. "Det var för att han beställde det" försäkrade Panda. "Det kan du också göra nästa gång. Och då testar vi de kryddigare korvarna!" Rubens smaklökar gillade den idén. Nu kunde han förstå varenda VD och börsmäklare som sagts köa där på lunchen, och som beställde två korvar i sina baguetter.

Vurma på Kungsholmen

När Ruben vaknade och tittade ut genom sitt fönster suckade han uppgivet. Mulet, blåsigt, kallt och grått. Han låg kvar länge i sängen innan han smög ut i köket och tog sig en morgonmacka med ost och kaviar. Sedan ringde plötsligt Frasse och undrade om Ruben ville följa med honom till Erikshjälpens Second Hand i Spånga. Det ville Ruben.

På vägen passerade de av en slump en Kupan-butik, som fanns i en källarlokal i centrum. Den skulle stänga för dagen om bara några minuter, men de kilade in och tog en snabb titt. Det var en liten men jättetrevlig lokal. I bok- och tidningshörnet hade någon omtänksfullt broderat en tavla med priserna. Det värmde Rubens mage. Frasse klämde på två gamla badmintonrack. "Vilka fina. Och billiga. 30 kr styck! Vi kanske ska börja spela badminton?" utbrast han entusiastiskt. "Nej" sa Ruben.

Bland porslinet stod en Katten-Gustaf-kopp och blinkade mot Ruben. Sådana hade han haft när han var en liten appojke. Han lyfte upp den och kollade prislappen på undersidan. 30 kronor. Inte en repa. "Mint condition..." nickade han för sig själv "...den här ska jag fynda."

Sedan bar det vidare till Erikshjälpen på andra sidan spåret. En second hand-butik med prislappar som passar en second hand-butik! Frasse hittade några böcker och en CD-skiva från 1900-talet och Ruben plockade på sig lite sällskapsspel. De gick glada därifrån.

När de skiljts åt för dagen åkte Ruben för att träffa sin gode vän Bosse inne i stan. Ruben hade lovat att ta med honom till Petite France klockan fyra. De möttes upp vid centralen och promenerade bland de vackra byggnaderna på Kungsholmen. Bosse frös lite när vinden tog tag i pälsen - han hade bara en tunn jacka på sig, men Ruben tyckte det var varmt, för han hade överdrivit med en stickad kofta.

När de kom fram till Petite France, såg Ruben till sin besvikelse att det precis stängt för dagen. Han hade inte brytt sig om att kontrollera öppettiderna. "Attans också!" tyckte han. "Det är lugnt" försäkrade Bosse, "vi tar det någon annan dag istället!". Ruben hade blivit hungrig på sin second hand-runda och tittade tomt mot det nedsläckta bageriet. "Du, jag vet vart vi kan gå!" sa Bosse och viftade på sin lilla svans.



Bara en liten bit bort, på Polhemsgatan 15, låg Vurma. Ruben hade aldrig varit på någon av de Vurma-caféer som finns i stan förut. Där inne var det varmt både i atmosfär och inredning och bakverken såg goda ut. "Det här blir jättebra!" tyckte Ruben och sken upp. Bosse köpte en kopp te och en Pain aux chocolat och Ruben beställde sig en surdegsbaguette med cheddarost, grönsaker och fruktte. Ruben fick en liten lapp med ett beställningsnummer, men behövde inte vänta länge vid bordet förrän en glad tjej kom förbi med en tallrik och efterfrågade nummer 82. Ruben tittade på den smörgås tjejen bar på, bredvid låg en läskande skiva vattenmelon. Och på hans lapp stod det 82. "Så fin - inte ska väl jag?" tänkte Ruben, men tjejen ställde ner mackan framför honom. Ruben log. "Vattenmelon - vilken överraskning!". "Va?" undrade Bosse. Lokalen hade en akustik som ibland gjorde det svårt att höra vad som sas. "Melon!" pekade Ruben. "Gott!"

Ruben satt på tunnelbanan på väg hem och tittade ut på det skummande vattnet under Tranesundsbron. Där borta såg han postterminalen vid Tomteboda. Där bakom låg Västra skogen där Ruben hade bott då han först kom till Stockholm. Vagnarna körde vidare västerut, Ruben såg någon köpa en korv vid en kiosk. Det var mulet, blåsigt, kallt och grått. En riktigt fin dag.

Grand Hôtel

Det var skärtorsdag och både Ruben och Frasse hade fått ledigt från jobbet. Sedan dagen vännerna funnit varandra över en tallrik råkost hade det otaliga gånger kommit på tal att visst vore det väl förträffligt att någon dag unna sig en frukostbuffé på Grand Hôtel?

Nu var det dags.

Det var en regnig morgon när de skyndade genom Kungsträdgården mot Strömkajen. Genom snurrdörrarna och in i foajén som påminde Ruben om vilken liten apa han var. "Jag borde tagit på mig hatten!" flikade Frasse in. Ett riktigt fint hotell hade ingen av vännerna någonsin haft råd att bo på. Men för den här morgonen skulle de få insupa denna exklusiva atmosfär. De blev hänvisade, av den serviceinriktade och rutinerade hotellportieren till Verandan där buffén serverades. Inredningen i denna "inglasade balkong" till matsal var elegant och luftig, och på borden stod vaser med små gula tête-à-tête. De vita dukarna var välmanglade. Restaurangvärden tog emot dem med värme och det var få andra gäster den här morgonen så de kunde själva bestämma var de ville slå sig ner. Serveringspersonalen kom och frågade om man ville ha kaffe eller te och hällde vant upp vid bordet i de vackra vita kopparna med hotellets emblem. Vit kopp mot svart kaffe är de vackraste färger Ruben känner.

Sedan var det bara att börja ta sig mat. Buffén stod trevligt uppdukad i en liten halvmånsformad lokal vid sidan av matsalen med ett gott sortiment frukosträtter för att tillfredsställa den mest kräsna gästen. Inget överflöd, bara en lagom variation: bacon, korv, stekt potatis, frukter, pålägg, olika bröd, filer och yoghurtar, müsli, lax, röror och sötebröd.

Frasse började som alltid med äggröran, medan Ruben valde pannkakorna, och en nybakad liten brödbulle med en skiva mortadella. Brödet var i klass med Petite France och mortadellan ljuvlig. Men både Frasse och Ruben enades om att de faktiskt hade ätit godare äggröra. Det var på Quality Hotel 11 i Eriksberg en vårhelg för nästan ett år sedan då de varit på semester i Göteborg. Ingen buffé hade hittills kunnat mäta sig med den när det gällde just äggröran.

Allt fler gäster började så småningom att droppa in till frukosten och en asiatisk barnfamilj slog sig ner vid bordet bakom Ruben och Frasse. Ruben tyckte det var förvånande att barnfamiljer bodde där. "Rika barnfamiljer!" påminde Frasse. "De där femåringara vet hur man äter croissanter." Ruben tog ingen croissant. Där fanns också en och annan affärsman, och folk som pratade om årgångsviner och provencalska slott. Ruben och Frasse pratade om mat. "Vad fiffigt att lägga en matjessillsvans på en ägghalva!" tyckte Ruben som precis botaniserat bland snittarna. Något Ruben gissade var en renköttsrulle med kryddsmör fick smaklökarna att kvittra. Frasse smakade den hemgjorda leverpastejen på en bit rågbröd. Jättegott!

De mumsade och läste morgontidningen i lugn och ro. Serveringspersonalen var uppmärksam och plockade bort tallrikar och fyllde på kaffe så fort det behövdes. Trots elegansen och uppassningen kändes det ändå avslappnat att äta frukost här. Frasse lyxade till det med müsli. Buffén hade skålar med valnötter, gojibär, tranbär, flingor och fröer så att man kunde blanda efter eget tycke och smak. Ruben fyllde en hel tallrik med bara färska frukter; jordgubbe, passionsfrukt, melon! Och sen en "Rubens-frukostbuffé-klassiker": bröd med philadelphiaost och en skiva stekt bacon på topp. Och baconet var perfekt kaprigt!

Frasse var djupt försjunken i Sportdelen medan Ruben satt och tittade på skärgårdsfärjan som skulle lägga ut i regnet. Det var mysigt att sitta inne i värmen och matglädjen och titta ut på ruggvädret. Han kände sig precis lagom mätt. Men som avslutning måste han smaka lite på bakverken. Han valde en liten kanelbulle och en kladdkakebit (färdiguppskuren och inte större än en femkrona). Rykande kaffe fylldes på i koppen. Även bullen påminde om den lagom salta och sega vetedegen han smakat på Petite France. Men kaffet smakade nog ändå en aning surt. Det höll Frasse med om, men överlag var de mer än nöjda med sin morgonmåltid och återkommer gärna.

Efter frukosten tog de en promenad på stan i det ihållande regnet. Men regn betyder också vår.