Ruben balanserade en kopp kaffe, en rostad Croissant med mandelmassefyllning och en liten Pistagemacarong på sin bricka. På Bosses låg också en Macarong, med vanilj- och citronsmak, och en Pain au chocolat med en enorm kopp the. Bosse gillade Pain au chocolats.
Ingen av vännerna hade smakat Macaronger förut men båda två hade hört mycket gott om dessa små bakverk. 15 kronor styck kostade de hos Petite France och fanns i ett dussintal pastellfärgade smaker. En fröjd för ögat. Högtidligt förde Bosse sin lilla gula blanka marängskapelse till munnen. Ruben försökte simultant att bita i sin. Och det mjuka, sega, frasiga – allt på en gång nådde deras små tungor. Det smakade riktigt gott. Och riktigt sött. Nu förstod han varför Macaronger var så små. En lagom munsbit till kaffet, för såna som är lagom. Ruben var sällan lagom och kände sig glad för att det fortfarade låg en croissant och väntade på tallriken. Samtidigt kände han att han var på väg att växa upp. Han hade börjat lära sig att sötsaker alltid är godast i måttliga mängder. "Då håller man njutningen på topp!". Den lilla livsnjutaren Bosse, som insett detta för längesedan log åt Rubens insikter.
När de fikat klart tog de en promenad längs Norr Mälarstrand. De tittade ut över staden, ut över vattnet som kluckade och kastade glada solreflexer. ”Nu har våren äntligen kommit hit!” suckade Bosse.

Ruben kände det också. På väg till stan hade han sett folk i shorts på väg till fotbollsmatcher, och en kajak hade rundat klipporna vid Kristineberg. Nu skulle det snart bli sommar igen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar