Ruben beställde en laxpaj och Frasse en Kyckling med bulgur. 65 kronor styck inklusive sallad, bröd, dryck (citronvatten) och kaffe. Det var mitt under lunchrusningen och personalen var lite stressad med alla beställningar och bord som skulle torkas mellan gästerna. Ruben blev stressad av dom och tyckte att det drog ner stämningen. Servitrisen frågade vilken dressing de ville ha till sina sallader, och båda valde en vitlökssås.
De satte sig vid fönstret med varsin plastburk med dressing och varsin brödbulle och väntade på sin mat. Brödet var en mörkbrun fralla med solrosfrön som kändes väldigt 90-tal, och smakade kvällsmat med ost och O'boy. Lite sött. Ovanligt att få sådana till varmrätter tyckte vännerna, men Frasse gillade det jättemycket och fick halva Rubens också.
Maten kom snart till bordet. Pajbiten var generöst uppskuren och vid sidan av låg en sallad med oliver och färsk timjan, och en klyfta apelsin och en klyfta citron. Frasses kycklingfilé vilade på en liten bulgurbädd och ackompanjerades av en liten skål med sötsur chilisås, och sallad med en skiva honungsmelon on the side. Frasse gned händerna mot varandra och log förväntansfullt mot Ruben. "Smarrigt!"
Ruben blev dock genast besviken på sin laxpaj som var lite smaklös. Osalt. Och degen var lite torr. Frasses kyckling var däremot jättegott kryddad och saftig. Bulguren var perfekt och den blev extra smaskig med dressingen.
När de ätit upp sneglade de bort mot kaffekannan som nästan var tom på sin värmeplatta. "Det kommer säkert vara surt det där bottenskrapet..." funderade Ruben. Och Frasse och Ruben ville inte ställa till med besvär genom att be dem brygga nytt så de valde att strunta i kaffet. Men i samma ögonblick kom en tjej och bytte till en nybryggd kanna. De skyndande lättade dit. Lite kaffe kan vara bra att ladda med innan allt spännande de hade framför sig på Tom Tits. Det var Arvid Nordqvist-kaffe, i Arvid Nordqvist-mugg. Det smakade jättegott.
Klockan hade hunnit bli nästan halv tre innan de löste sina biljetter på Tom Tits och det fanns allt för mycket att fylla de dryga två timmarna kvar till stängningsdags med. Fyra våningar fulla av skojiga fysikaliska experiment, synvillor och spegelillusioner. Frasses favorit var en skuggfångare som fotograferade ens skugga när man tryckte på en blixtknapp. Skojigt! Och Ruben gillade särskilt att jaga digitala fiskar som hade sensorer som kände av när han sprang efter dom. Det fanns mycket kvar att upptäcka när de lämnade huset för att bege sig hemåt. De beslutade sig för att komma tillbaka någon gång.
När de gick förbi Tidermans på väg till pendeln kändes det alldeles lagom för en liten fika. Nu var det mycket lugnare och färre gäster. Tjejerna i kassan var trevliga och behagliga. Frasse valde ut en kringla, fast han egentligen velat ha en kokosboll, och Ruben tog en biskvi med tryffelfyllning. Och så varsin kaffe. Det var lika gott trots att det såg ut att ha stått en stund i den halvfulla kannan.
Biskvin såg lite svettig ut och Ruben kände sig skeptisk, men när han bet i den förlät han allt. Mörk och chokladig tryffel mot en lagom seg mandelbotten, nedsköljd med en kaffeklunk - det kallas lycklig stund. Frasse däremot rynkade lite besviket på sin nos. Kringlan var alldeles torr och mjölig och inte alls särskilt upphetsande. Men det låg säkert i dens natur och Frasse ångrade lite att han inte tagit en kokosboll ändå. Ruben såg de torra smulorna på Frasses kakfat och bröt av en bit av sin biskvi åt honom. Då kändes det genast bättre.
Från den lite jäktade lunchen, då de också besökt den illa städade toaletten, hade Tidermans växt från en svag till en stark trea. Mysig lokal, lite varierande kvalitet på mat och bakverk men allt som allt en trevlig upplevelse. Och de var nöjda och glada över sitt första besök i Södertälje när de spankulerade till pendeln och åkte hem i den rosa solnedgången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar