Åter till Café Kringlan

Ruben och Panda stod länge och tittade på alla bakverken som lockade med sina respektive kvaliteter. "Jag är sugen på choklad..." funderade Panda. Ruben fastnade tillslut för den degiga oformliga massan som han misstänkte var äppelpaj. Den såg skönt opretentiös ut. Lika opretentiöst slevade servitrisen, samma som igår, upp en bit åt honom med en blå degskrapa i plast. Pajbiten landade med en kluns i sin djupa tallrik. Hon öppnade vant kylen bakom disken och hällde över rikligt med lös vaniljsås. När hon ställde den djupa tallriken framför Ruben på disken tyckte han den påminde om havregrynsgröt med mjölk. Han gillade associationen.
Panda stod och kliade sig i huvudet och tyckte att det där som Ruben tog såg ganska gott ut, men det gjorde ju semlorna också, och chokladkakan... Tillslut sa Ruben till servitrisen som började bli otålig i lunchrusningen "Ge nallen en semla! Och så två kaffe." Panda tyckte det var skönt att slippa ta beslutet själv och gick för att hälla upp kaffe åt dom medan Ruben slog sig ner vid ett av få lediga bord med bakverken. Han kastade en hastig blick bakom ryggen mot Panda och fumlade nervöst fram ett litet tårtljus ur ryggsäcken. Han hade köpt med sig tändstickor också, men på bordet stod redan ett stearinljus och han kunde tända det lilla tårtljuset mot det innan han tryckte fast det i semlans lock. Han borstade bort några kvarglömda brödsmulor från bordet och rättade till faten. Satte sig ner vid bordet och dinglade förväntansfullt med sina små apfötter. Panda gick och balanserade de två överfyllda kaffemuggarna med högsta koncentration och såg Rubens lilla överraskning först då han slagit sig ner mittemot honom. Det prickiga lilla tårtljuset dansande med sin låga. Panda log förtjust. "Så att du kan blåsa och önska" sa Ruben, lite stolt.

Panda funderade länge och sedan blundade han och blåste ut ljuset. Så åt dom. Födelsedagsfika. Pajen var degig och god, och semlan len och fyllig med sin osötade grädde. Och bullbrödet smakade tydligt av kardemumma som bröt av perfekt mot mandelmassesmeten. Kaffet var starkt och gott, och för 5 kronor kunde de ta varsin påtår. Som pricken över i köpte Ruben en chokladkaka som de delade. Men den blev första besvikelsen på Café Kringlan. Som en smördegskaka i konsistensen med alldeles för svag chokladsmak som inte lyckades leva upp till den mörka tunga chokladförväntningen Ruben fått när han först sett den nästan svarta chokladkakan med pärlsocker på. Synd att upplevelsen av det man såg och upplevelsen av det man smakade på inte riktigt gick ihop. Ruben sneglade mot kakdisken och ångrade att han inte valt en bit jordgubbsdekorerad kladdkaka med vispgrädde som avslut på deras födelsedagsfika istället. Panda var glad ändå och tyckte att "Den som spar han har sitt goda kvar!". Och han kände på sig att Ruben skulle få tillfälle att smaka Kringlans alla oprövade kakor någon annan vacker dag. Och det var med glada magar de sedan promenerade med sina trolleys till Centralstationen för att åka hem till sitt Stockholm igen.