lördag 13 februari 2010

Petite France

Det var lördag, snön yrde och Ruben och Frans åt den godaste fikan ever. På Petite France på Kungsholmen i Stockholm. Caféet låg chosefritt på John Ericssonsgatan 6, vägg i vägg med en förskola, och kändes exklusivt till utbudet utan att för den delen verka snobbigt. Priserna var dessutom överraskande överkomliga med tanke på den njutning bakverken gav åt både öga och gom.

Vännerna hade fått ett infall och traskade dit strax efter elva för en sen frukost. Frans valde en grillad macka med ost, lufttorkad skinka och purjolökscrème med en sallad on the side, för 95 kronor medan Ruben fastnade för de charmiga små ostbaguetterna till det facila priset 25 kronor. Och till dessert tog han en latte (25 kr) och ett bakverk som hette Chouett (29 kr), och var som ett wienerbrödshorn med torkade aprikoser i ändarna. Frans valde en semla (29 kr), och en kanelbulle (19 kr) och en vanlig kopp kaffe (20 kr).
De balanserade sina välfyllda brickor genom en liten korridor in till ett större serveringsrum där det satt många glada cafégäster och skapade en välkomnande atmosfär som lika gärna hade kunnat kännas stökig. Två stora speglar gjorde lokalen dubbelt så stor, men skapade tyvärr inte dubbelt så många sittplatser. De kikade sig om efter någonstans att slå sig ner. Plötsligt fick de syn på två cafégäster som precis skulle gå. Perfekt!

Högtidligt plockade de av sina fat och koppar från brickorna för att skapa mer plats vid det lilla bordet. Sen tittade de lyckligt på bakverken en stund innan servitrisen kom in med Frans grillade smörgås.
Så äter de, tittar storögt på varandra i samförstånd - "Gott!". Osten, löken, skinkan i den grillade mackan skapar en salt symfoni i Frans mun. Ruben får smaka ett bett och stönar tyst för sig själv. "Gott!" Och hans ostbaguette är nätt och seg. Sesamfrö på topp i perfekt symbios med den salta osten. Det var längesedan hans mage varit så här lycklig.



Sen blir det dags för bakverken. Rubens Chouett är väldigt god, men ger inga smaksensationer utöver det vanliga, även om kontrasten med aprikoserna var något nytt. Annat är det med Frasses kanelbulle. Den sega, smörsalta degen är perfekt i den lilla kanelknuten. Och semlan sen. Ruben får smaka en bit och de enas om att det här nog är den godaste semlan de någonsin ätit. Lagom liten, och med perfekt avvägning mellan lagren. Semmelbullen är tydligen bakad med surdeg, och det känns. Den är fyllig och smakrik, och inte bara en luftboll som semmelbullar så lätt blir. Den har karaktär.



Ruben tittade magiskt omkring sig på alla avslappnade människor. Många åt frukosterbjudandet som bestod utav en kaffe/the, nypressad juice, ett vackert glas yoghurt med müsli, en baguette och en Chouquette för 90 kr. Lite i dyraste laget måste medges, men fasligt elegant och smakrikt. Ruben tänkte att det ska han också unna sig någon dag. Väggen mitt emot honom var fylld av tavlor med franska motiv som eiffeltornet och Edit Piaf. Han tänkte på Panda Pannbands reseberättelser från i julas. Panda skulle gilla att gå hit!

Frasse undrade efter en stund om Ruben verkligen var riktigt mätt. Ruben funderade. "En liten bit till skulle nog få plats..." erkände han. De snirklade sig tillbaka till disken och valde ut varsitt bakverk. Ruben hade blivit så tagen av den underbara vetedegen och beslutade sig för en vaniljknut (24 kr) och Frasse slog på stort med en ovanligt vacker Mille-Feuilles-bakelse (49 kr).

Om man la fem kronor i en liten burk kunde man ta en påtår kaffe. Det gjorde Frasse. "Det märks att de som bakar här tycker att det är roligt!" konstaterade han sedan när han förde skeden genom de frasiga lagren i sin bakelse. "Ja-aa, den här vetedegen är bakad med passion!" log Ruben och bröt av en snirklig bullbit. "Alla degar på det här stället är underbara!" fortsatte de. Till och med bryggkaffet var riktigt gott. Frasse tyckte dock att bakelsen blev i sötaste laget (särskilt efter att han redan hade klämt två bakverk) och orkade inte riktigt äta upp hela.

Innan de gick såg Ruben att man kunde köpa med sig franska ostar hem, och de små baguetterna som använts till hans macka kostade bara 6 kronor styck. Det fanns mycket matbröd på hyllorna men deras prislappar närmade sig ibland hundralappen. Hade man en tunn plånbok som Ruben så fick man nog på sin höjd nöja sig med en av de långa baguetterna för 27 kronor. Men, det fick bli en annan dag. Vännernas magar var fyllda med råge och det var skönt att komma ut igen och dra in vinterluft i lungorna. Det hade slutat snöa, de omkringliggande gröna husfasaderna tycktes le vänligt mot vännerna när de pulsade till bussen.

Men de kommer bli hungriga igen. Och då kommer de återvända till Petite France.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar